söndag, maj 06, 2007

Tornet



Människorna har alltid byggt torn. Torn för att skydda sig. Torn för att fälla sin fiende. Torn för att få överblick under jakten. En mer sentida företeelse är fågeltornet. De växer numera upp som svampar lite överallt, stora som små. Det största fågeltorn jag har besökt befinner sig mitt i Muddus nationalpark, säkert minst 50 meter högt där man får en milsvidd utsikt.

För de flesta som besöker ett fågeltorn handlar det om att ett tillfredställa en jaktinstinkt av ett fredligare slag. Driften att räkna in så många fågelarter som möjligt, gärna sällsynta fåglar som ger sköna kryss i fälthandboken.



Klockan är 19.30 när jag besöker Svartskatans fågeltorn. Dagen har bjudit på griniga nordliga vindar, så jag kommer till fågeltornet väl påpälsad med lågt ställda förväntningar.

Många fågelskådare är flockdjur. De kommer i grupp och berikar varandra med erfarenheter och observationer. Ikväll är det tomt på människor vid fågeltornet. Det gläder mig, men så är jag ingen riktig fågelskådare.

I frånvaron av människor fylls jag snart av en tilltagande stillhet. Vinden lägger sig och allehanda röster från sjöfågel och tättingar i björkskogen tar vid. Jag låter min tubkikare spänna över våtmarkerna. I ornitologernas frånvaro kan jag inte omfatta allt, men ser att mångfalden och mängden av fåglar är omfattande.

Jag upptäcker en älg på andra sidan vattnet som intar sin kvällsvard till synes helt samspelt med gäss och änder i hans närhet.



Jag slår mig ner, intar kaffet och låter för en lång stund öron, ögon och näsa få ta in det stämningsfulla landskapet. Det är norrbottniskt vår när den är som bäst, stilla, kylig med lågmälda färgtoner som ger förebud om en annan tid, ännu avlägsen.

En glassbil bortåt Mörön ger sin typiska signal, snart överröstad av sångsvanarnas trumpetande.

En timme går och kylan börjar bita i. En sista titt på älgen på andra sidan vattnet. Den känner ingen brådska. Just i denna stund är jag nästan lika stilla. En sista bugning till stillheten inför uppbrottet. Sedan hemfärd med en känsla av storhet och magi som länge lever kvar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

T.O.M. vi i Tierp har fått ett fågeltorn vid sjön Fladen!

Sven Teglund sa...

I en värld med allt färre tydliga orienteringspunkter känns det skönt att få fler platser för att få en överblick.