Anton och sjösättningen

För Anton finns det inga hinder för båtliv, så länge det bara finns en öppen vattenspegel.Välmbas vattenspegel ligger öppen sånär på isflak av olika storlek som flyter medströms längs efter älven.

Sagt och gjort. Den resolute Anton gräver fram båten med märket Siesta ut vinteridet.
I ett huj är båten vänd. Anton som är praktisk som bara den fixar några detaljer i motorn. I nästa ögonblick ligger båten invid iskanten och Anton vill bara iväg.



Snart sitter vi alla i den lilla siestan på väg till den välkända platsen, Ganjaureudden.Anton är naturligtvis styrman i den för honom allt för långsamma båten. För skrivaren, som är betydligt äldre och som hyllar långsamheten är fem hästar under kåpan snabbt nog.

Väl framme inträffar något varken skrivaren eller Anton har räknat med. Gammal is är ingen bra uppläggningsplats för en båt. Den är porös och underlaget ger en bra glidyta.Med andra ord. Båten sjösätter sig själv, men nu utan passagerare.
Denna gång kommer dock skrivaren till snabb undsättning. Priset blir ett litet ofrivilligt bad i det fryskalla vattnet.



Dagen har två sedelärande saker att förmedla. Det är lätt att sjösätta en båt på gammal is, men det är lika lätt att förlora en båt på samma gamla is.