torsdag, mars 29, 2007

Mot Grova


Senhöst invid Grova, grillplatsen

The Ryssbält tapes har svårt att hitta friden dessa dagar. Solen flödar som om den aldrig gjort annat och plusgraderna travas på varandra.

Under december månads regnmonsun var det många som pratade om klimatförändringarna. Nu ler alla i kapp med solen som om allt vore glömt.

The Ryssbält tapes trivs bäst när det går långsamt, där vi kan följa förändringarna i lugn och ro. Nu längtar vi efter ett riktigt bakslag.

Nu på fredag flyr vi undan till Grova i det inre av Lappland. Klimatförändringar till trots, där väntar snö i massor och tystnaden. Där kan vi vända oss bort från alla solglada leenden, bli riktigt inåtvända och få oss till livs musikaliska överraskningar av The Ryssbält tapes store musikguru och musiksamlare.

Vi kan bortse från bakslag och väntar in den västan SMHI har lovat som kan blåsa lite extra liv och motstånd i vårt varande.

Vi återkommer efter helgen förlösta med nya brokiga intryck.

tisdag, mars 27, 2007

Människan!

Det behövs så få ord
för att rasera allt.
Det behövs så få av oss
för att rasera allt.

Det behövs så få ord
för att börja om.
Det behövs så få av oss
för att börja om.

Om så vore,
bara vårfåglarna
och utebarnens
befriande skrik.

måndag, mars 26, 2007

Ur dagboken



…En vecka har gått. En vecka närmare döden. Jag har just tittat på Marianne Söderbergs utmärkta dokumentär om Staffan Westerberg. Jag blev rörd och berörd av denna personlighet. Hans egensinniga väsen ger så mycket kropp åt det vi kanske inte själva lyckas formulera under våra liv….att gå sin egen väg, priset, saknaden och den tomhet som lätt infinner sig när tillvaron når skymningslandet.
Fredagskvällen har mörknat. Där ute börjar våren treva sig fram. Livet får mer kropp för frusna själar.
Biospheres elektronika smyger sig in. Rörelsen är knappt märkbar, som om liv och död inte går att skilja åt…

söndag, mars 25, 2007

Reflektioner på födelsedagen

Innan jag var född så var det mycket som jag inte kände till. Jag visste inte att det behövdes en mening med livet och jag var helt ovetande om döden. Ja, jag var inte ens rädd för att dö. Jag hade heller inga funderingar om mig själv, om saker och ting eller om framtiden.

Ta t ex 1953, ett par år innan jag föddes. Inte ens mina föräldrar tänkte på just mig då. Jag var fullständigt fri 1953, det var ett bra år. Jag var fortfarande orädd för döden och funderade aldrig på meningen med livet.

Men tiden före jag föddes är lika frånvarande som gårdagen är idag.
Eller som Pessoa formulerar det.

"Att leva är att vara en annan. Det är inte ens möjligt att idag känna detsamma som man kände igår; att idag känna detsamma som man kände igår, det är att idag vara det levande liket efter det som igår var det förlorade livet."
Den här gryningen är världens första.

Alla dagar är mina födelsedagar

lördag, mars 24, 2007

Rödspetta med remouladsås



Jag gillar det enkla. I en nutid där det är lätt att gå bort sig i alla val, möjligheter och överkonsumerande är det skönt att skala bort all onödig distraktion.
Jag har inget behov av att hela tiden göra nytt, utan har inget emot att upprepa mig.
Jag kan aldrig köpa mig fri, bara köpa mig ofri. Glädjen ett bära en 10 år gammal skjorta skänker stor tillfredställelse. Den blir verkligen en del av mig.

Rödspetta och remouladsås har jag ätit många gånger. Det ger mersmak varje gång. Med litet rivna morötter till så får jag en god och närande måltid på 20 minuter. Med några enkla handgrepp är skapelsen på min tallrik. Jag behöver inte ägna en massa tid åt komplicerade recept. Jag kan vila i nuet, betrakta många människors strävan att göra saker de inte behöver. Tillvaron blir så enkel eller så svår som vi väljer att göra den till.

Att leva enkelt är att gå emot. Gå emot överkonsumerandet och valfrihetens tyranni.

onsdag, mars 21, 2007

Åke Hermanson



Återigen Åke Hermanson.
Återigen Utopia och symfoni nr 1.
Det ena tankespåret handlar om försvinnande.
Det andra handlar om musikens koncentration.
Klangblock som inte blockerar,
men som forcerar hinder
för lyssnare och filosof.

Vad som består
är extrem osäkerhet
och det sårbara uttrycket:
ATT FINNAS TILL!

Gulsparvarna kommer snart
med sin sjungande stabilitet:
1 2 3 4 5 6 7777777777

tisdag, mars 20, 2007

Vad är det vi ser?



Naturen skapar formen. Vad betraktaren ser är upp till betraktaren…

måndag, mars 19, 2007

Sisyfos sadlade aldrig om


Sisyfos sadlade aldrig om
den bördan, den utsikten
kunde han aldrig släppa.

söndag, mars 18, 2007

Utmanad

Jag har blivit utmanad av klimakteriehäxan, att skriva sex underliga saker om mig själv. Egentligen vet jag inte om de är så särskilt underliga, det får ni avgöra. Men jag har också en sjunde underlighet och det är att aldrig föra ett kedjebrev vidare.....så utmaningen stannar här. Men tack ändå, det fick mig att fundera lite över mig själv.

1.Min främsta fritidsyssla på sommaren är att med slagruta söka efter hästmyror och deras bon. Hästmyror angriper hus och kan äta upp ett helt hus på en sommar. Slagrutan leder mig till huvudboet i skogen, som därefter extermineras..

2. Jag är fascinerad av hur människor går. Det finns väldigt många olika gång-stilar. Hälgångare, de som sätter i hälen först, dom har jag väldigt svårt för.

3. För att undvika dyra progressiva glasögon har jag under fem års tid gjort Den kinesiska ögonmassagen. Massagen innebär att man upprepar tio olika ögonövningar varje dag, strax före frukosten. Sedan tar man en tesked omega 3.

4. Jag lägger upp hela mitt liv enligt Aftonbladets hälsobilaga. Om det t ex står att man ska äta selen för att undvika prostatacancer, så köper jag selen dagen efter. Följande metoder har jag använt; Stenålderskost, GI-kost, Feng Shui, Qi gong, Tarmrensning och Akupressur. Just nu lever jag enligt Ayurveda, kombinerat med Zenmeditation.

5. Efter en olycka i ungdomen har en av mina tår på höger fot blivit en aning krokig. Tån har därför en benägenhet att fastna i underlaget, och gör att jag ofta med stor smärta slår i den i trappsteg, dörrar och stolsben. Jag har därför haft en blånagel konstant i 35 år.

6. Jag samlar på tändstickstavlor. De var populära på 50-talet men idag är det ingen som egentligen tycker om dem. Jag ser samlandet som en viktig kulturell gärning.

lördag, mars 17, 2007

Stillhet 8 - lyssnandet


Musik av vatten,is och vind.

”När du tar emot vem som än kommer in i nuet som en aktad gäst, när du tillåter varje människa att var som hon är, börjar människor förändras” (Tolle)

Lyssnandet är ingen enkel sak. Det är uppmärksamhet, stillhet och närvaro. Så länge vi ockuperas av vårt eget mentala brus och inte stannar upp inför ögonblicket kan vi inte heller lyssna. Vår egen brist på närvaro är en ständig källa till missförstånd och konflikter människor emellan.

Som goda lyssnare öppnas och utvidgas världen. Vi vidgar våra perspektiv genom att ta del av den andres erfarenheter och tankar.

En god lyssnare är en prestigelös människa som förutsättningslöst vågar pröva sina tankar och förställningar i ett möte med någon annan. Är vi där så växer världen och vi med den.

fredag, mars 16, 2007

Vara/Väntan

Vad kan man mer än vara?
Möjligen avvara.

Vid samma tid och framåt:
Människans behov av mönster:

Ritualer i väntan
på vår oannonserade död.

Att gå i väntans tider
rymmer hela innebörden.

torsdag, mars 15, 2007

Överallt sitter dom där



Skatorna...



och kråkorna.

Och jag blir avundsjuk på deras perspektiv på tillvaron.
Eller är det så att de har en vonoben-inställning och ser ner på oss andra?

Nej jag litar på deras ödmjukhet.

onsdag, mars 14, 2007

Att veta vem man är



För två veckor sedan gjorde jag ett DNA- test på mig själv. Det är väldigt enkelt nuförtiden.
Man skickar bara efter ett provtagningspaket som kostar 1400 kronor. Sedan tar man den medföljande topsen och skrapar på insidan av kinden, lägger den i ett kuvert och skickar till Rättsgenetiska institutet.

Idag fick jag svaret.
Och det var verkligen jag som gjort testet för 14 dagar sedan. Till 99,9 % säkerhet.
Jag är jag och äntligen har jag bevis på det.
Om ni visste vad skönt det känns att aldrig mera behöva tvivla på sig själv.
Att man äntligen vet vem man är.

Men jag ska erkänna att det har varit två tuffa veckor, när jag gått och väntat på provsvaret. Tänk om jag hade varit någon annan, en person som jag inte alls känner! En folkpartist,en moderat eller någon annan genetisk variant som jag absolut inte kan tänka mig ska finnas i min arvsmassa.

För jag härstammar ur den socialdemokratiska gräsrotsmyllan, med väldigt lång tradition och utan farliga mutationer (även om jag var orolig på slutet av 90-talet att något gått snett).

Det finns nedärvda arvsanlag i mig i form av Konsum, OK och återbäring. Supa på valborgsmässoafton och gå med solglasögon i demonstrationståget 1 maj. Palme. Köpa billiga kläder på rea och vara finklädd på söndag. Ja, helt enkelt politisk medvetenhet!

Numera blir man orolig. Dom finns där på TV, ministrarna, och dom säger saker som jag inte vill höra. Och som jag aldrig nånsin trodde jag skulle behöva höra.
Inte ens radion får vara ifred för deras klåfingrighet.

Hur gick det hela till?
Jo så enkelt var det att moderaterna plötsligt bara sa att det är VI som är arbetarpartiet. Och då gick arbetare och tjänstemän och röstade på dem istället. SÅ jävla dumt!

Jag är väldigt besviken på Er. Därför uppmanar jag er alla att beställa ett provtagningspaket och göra ett DNA test så att ni får se vilka ni verkligen är. Då kommer ni att inse vilken grupp ni tillhör så att ni aldrig, ALDRIG mer kan bli lurade igen!

tisdag, mars 13, 2007

Tid



Klocktiden, en mänsklig konstruktion som försöker ge oss referenspunkter i en ibland svårorienterad verklighet.
Inom Luleå gymnasieskola verkar en annan ordning råda.
Fyra åttor i rörelse mot fyra åttor.
En annan tid? Ett nytt tidsbegrepp?
Om skolan är en spegling av eller speglar vår tid blir det intressant.
En ny ordning eller oordning?
Hoppas vi får besked i tid!

söndag, mars 11, 2007

När klockan stannat



På den tiden när folk dog hemma så stannade man alltid väggklockan, när någon dragit sin sista suck. Klockans tickande upphörde symboliskt samtidigt som hjärtat slutade att slå.
På så sätt fick man också den exakta tiden för dödens inträdande.

Sommaren 1989 var jag hemma hos mina föräldrar under min semester. En dag fastnade mina ögon och min uppmärksamhet på väggklockan som hängde på väggen i vardagsrummet.
Jag hade sett klockan mot den mönstrade 70-talstapeten så många gånger förut, men just den dagen återupptäckte jag den. Jag vet inte varför.

Väggen kändes som ett förtätat hörn av min tillvaro, min uppväxt och mina föräldrar.
Jag bestämde mig för att dokumentera den. Jag tog mitt akvarellblock och målade av klockan och väggen. Jag lät klockan stanna på 8.43, den tid som klockan stod på när jag började teckna av den.

Ett drygt halvår senare blir min pappa allvarligt sjuk. Sista natten han lever ligger han på sjukhuset i Övik. På morgonen, precis klockan 8.43, somnar han in.

Jag förstod då att tiden inte är linjär.
Det som kommer att hända har redan hänt.

fredag, mars 09, 2007

Stillhet 7 -nuet


vinterbjörken
”När du blir vän med nuet känner du dig hemma oberoende av vad du är. Om du inte känner dig hemma i nuet känner du dig illa till mods oavsett var du befinner dig” (Tolle)

Vägen att leva genuint, d v s att ta del av det liv som pågår just nu har för mig varit en lång och mödosam resa med många fallgropar på vägen. Att låta sig parasiteras av tillkortakommanden i det förflutna är lika illa som att leva i en illusorisk förväntan om det goda livet som kanske kommer någon gång.

Varje ögonblick kan erbjuda fantastiska möjligheter om jag bara är där. Mitt betraktande jag hjälper mig att uppleva nuets rikedom.. Men, att vara i nuet kräver att jag stillar mig och har den fulla uppmärksamheten. När jag är där kan även det till synes triviala ge nya upptäckter. Jag kan även befinna mig i en obekväm situation och ta det med ett leende.

Att hitta den fulla närvaron i nuet ger oss möjligheter att utvecklas som människor. Att vara där innebär att många att konflikter kan lösas. Kort sagt, skulle fler vara där så skulle vi leva i en fredligare värld. Resan att nå dit kan som för mig vara lång. Idag befinner jag mig där allt oftare, men jag har ännu mycket att lära.

Pappan, staten och Alfons Åberg

På 50- och 60-talen så var pappan familjens överhuvud. Det var han som bestämde. Mamman å sin sida gjorde detta möjligt genom att vara en mellanhand i förhållande till barnen. Hon såg till att dämpa pappans nycker och se till att barnen inte drabbades alltför mycket.

När familjen tog bilen för en utflykt så var det pappan som bestämde när man skulle stanna för fikapaus eller för att kissa. Plötsligt kunde han bara köra in på en parkeringsficka och gå ut i skogen. Mamman passade då på att köra ut barnen för att de också skulle kissa, oberoende om de behövde det eller inte. För det var alltid pappans blåsa som var avgörande när bilen skulle stannas.

40 år senare har pappan abdikerat från tronen.
Nu är det barnen bak i bilen som bestämmer när det är dags att stanna. Barnen är i centrum och föräldrarna gör allt för att tillfredställa deras behov. Barnen tjatar, ställer krav och bilen stannar ofta både för kisspausar och för inköp av godis och glass. Det är curlingpappor som kör bilen och det är länge sedan de hade någon talan.

Precis samma utveckling har skett i samhället.

På 60-talet litade vi på Pappa Staten. Staten bestämde över oss alla. Genom Televerket, Vattenfall och andra statliga företag fick vi stabila taxor för vad elen kostade och vad vi måste betala för ett telefonsamtal. Samma pris för alla och ingen behövde välja mellan olika alternativ.

40 år senare har Pappa Staten abdikerat.
Nu är det vi vanliga människor som ska välja hur vi vill ha det. Från att ha varit medborgare i samhället har vi nu reducerats till kunder. Precis som barnen i baksätet på bilen får vi själva välja när vi ska fika, kissa och köpa glass. Staten krymper hela tiden och snart finns inga statliga företag som kan hålla ordning i folkhemmet och bedöma behoven. Den som tjatar mest får mest.

Kommer ni ihåg Alfons Åberg och hans pappa?
Alfons pappa var nog den förste curlingpappan. Han var helt oförmögen att sätta gränser och Alfons körde med honom hela tiden. Pappan hasade sig fram i sina tofflor, allt tröttare och tröttare för var dag.
Kan det vara en slump att vår statsminister Fredrik Reinfeldt är så otroligt lik Alfons pappa?

Men ingen vill nog ha tillbaka en pappa som bestämmer allt. Vi kommer nog heller aldrig att få tillbaka en stat som sköter alla våra svåra val och som bestämmer allt åt oss.
Men jag vill inte ha Alfons Åbergs curlingpappa som förebild. Ej heller Reinfeldt som lurat till sig makten bara för att sälja ut staten och låta dom rika ta för sig.

Nej, jag tror på en pappa som lyssnar på sina barn och sedan tillsammans med dem tar besluten. Men som inte överlåter ansvar som de inte är mogna för.
Och jag tror på en stat som lyssnar på sina medborgare och låter dem välja hur de vill leva sina liv. Men som inte lämnar dom som har det svårt i sticket.

torsdag, mars 08, 2007

Harjägarens poetik



Det jag söker, det söker jag
för att jag söker
och tidens decimaler
är meningen och motståndet.

Det finns så mycket "bortom bortom"
för att uppmärksamma nuet nuet.
Konklusionen är upp-rätt-hålla!

Inne i skogen på nedtrampad plats.
Låt allt komma in och genom
frisk luft och mild människa.
Ansvarsfullt beteende: Stå stilla!
Hundens tystnad, men harspårens mästerverk.

Det känns som att gå itu
för Jaget och Du............
Otillräcklighet är också en självinsikt.
Brucknermannen i mig ler osäkert,
men det massiva har också känslor.

Varför poesi?
Det möjliga svaret?
Intet svar genom luften.

tisdag, mars 06, 2007

Blå



Så släppte det kalla och kristalliserade och blev blått.
Så släppte det fuktiga och konturlösa och blev blått.
Blått är dagens färg. Konturerna blir skarpare och vårvinterns ljus rusar in.
Eftertänksamhetens grå blir till det vakna sinnets blå.
Hoppets blå och sinnenas uppvaknande, men också tillkortakommandets och klarhetens ljus.
Blått är färgen för dagen. Lätt att rusa iväg, gå vilse.
Betänk, stillheten har alla kulörer, då spelar grått och blått ingen roll.

måndag, mars 05, 2007

Vilse



- Gå mot norr!
Då kommer du fram.
- Gå mot norr!
När du börjar misströsta.

Människans prövning:
Magnetisk tillit.
Den som härdar ut
blir belönad.

Inte yta,
men mening.

söndag, mars 04, 2007

Herrmiddagen - dagen efter


Lammstekskotletterna inför grillningen

Herrarna kanske har lärt sig. Goda rutiner och fastställda regler för kvällen gav denna kväll en annan riktning. Viktiga markörer för kvällen var en fastställd utgångstid och ett moderatare alkoholintag……därför var stämningen redan på topp när värden serverade middagen. Värden lyckades förföra herrarna med grillade lammstekskotletter, potatisgratäng med en noga utvald getostsås som extra tillbehör. Därefter blev inget sig likt. Tonläget dämpades. Argumenterandet övergick till ett allt godare samtal. Vinglasen ersattes av vattenglas. Till och med värden slappnade av och lät disken väntan till morgondagen.
Fyra herrar kanske har blivit en smula klokare….eller är det bara så att vi har blivit ett årsvarv äldre??

fredag, mars 02, 2007

Herrfest på gång!



I helgen går vår traditionella herrfest av stapeln; The Ryssbält tapes stora vinterfest på Bergnäset.
Festen äger alltid rum i februari då en av fruarna är bortresta och lämnar ett kvinnofritt hem till vårt förfogande.

Numera är vi fyra herrar men vi var fem förut. Det beror på att alla herrfester slutar med ett bråk i någon form.

Först är allt trevligt. Vi dricker whisky och fördrinkar och knaprar på chips. Alla är på gott humör och vi pratar om allt möjligt och ser med spänning fram emot middagen.
I en herrfest ingår att det ska bli en ”helkväll”. Det innebär att senare på kvällen blir det utgång på krogen, nån gång fram emot elva då stämningen är på topp.

Men oftast, i och med alkoholens allt kraftigare påverkan och efter att diskussionerna gått höga i flera timmar, så säger någon något som någon annan upplever som fel eller oförskämt. Den som känner sig trampad på tårna reagerar naturligtvis med ilska, inget konstigt med det.
Men då hävdar den andre att han inte sagt det på det sättet.
Det håller inte det kränkte med om utan han anser självklart att det var sagt så som han uppfattade det och därför var det oförskämt. Då fortsätter den andre att förklara vad han sagt och att orden inte föll på det sättet, men den kränkte vidhåller att han visst hört det på det riktiga sättet, och att det var dummaste han nånsin hört.
Och så pågår det fram och tillbaka där dom två upprepar hela tiden samma argument som en pingpongmatch och ganska snart har ingen aning om vad bråket handlar om eller vem som sagt vad och vad det isåfall var för fel på det. Det enda man är överens om är att man är fruktansvärt oense.

Sedan försöker de två andra som hittills stått utanför att ta reda på vad som är problemet och vad misshälligheten handlar om. Det innebär att temperaturen höjs betydligt i bråket då det nu blir fråga om att utifrån en mer objektiv bedömning ta ställning till vem som har fel och som är orsaken till bråket och vem som är helt oskyldig. Eftersom det nu handlar om fyra herrar som är i dispyt om något som ingen har en aning om vad det handlar om, men som fyller alla med känslor av olika slag, kan man säga att festen nått sin absoluta höjdpunkt.

Det är i det läget som taxin hastigt rings efter och utgången sker.
Och det är lika spännande varje gång att se hur många som kommer med…..

torsdag, mars 01, 2007

Vintervatten

Olika tidpunkter, olika vatten, men livets flöde pågår alltjämt…..



Testeboån, Gävle, lufttemp +2c



Gäddviksströmmen, Luleå, lufttemp -14c