onsdag, maj 31, 2006



Ordvaskare

Språkbruket mellan fingrarna

En hållbarhets tanke

tisdag, maj 30, 2006

Dagens skata



En svartvit skata
springer envist i sick-sack
tvärs över fälten

Ur "Den stora gåtan" av Tomas Tranströmer.

måndag, maj 29, 2006

Regnvåta timmar

Vått, droppar mot hud
Fuktigheten, återkomsten, lövräfsandet och doften av förmultnelse och liv
Välmbas hjässa, dold av moln, av regn
Fåglars symfoni, lika stillsam som det lugna regnet
Koltrasten stämmer in, en lom klagar på avstånd.
En mygga kretsar kring mitt huvud. Mitt blodomlopp. Hans liv och gärning
En gök tar i. En sol visar sig tillfälligt. Alltmedan regnstrilet pågår, stilla.


Solregn

Vandraren och hunden
Vandring längs enskild väg, längs skogsskifte
Sol genom regnstinna moln
Lätta droppar över skog och myr
Tystnad
Spel av rödvinge och taltrast
Tystnad
Tre rådjur över vägen
Hunden förivrar sig ett ögonblick, vandraren likaså
Förväntar sig ren, kanske älg, inte rådjur
Tystnad
Trastars spel, sol regn över skog och myr
Tystna

lördag, maj 27, 2006

I naturens sköte



Se hur de två insekterna helt ogenerat kopulerar framför kameran !
Det är alltså inte bara deltagarna i Big Brother som beter sig som djur….
och har sex offentligt.

Snuskigt!
Vad säger djurombudsmannen ?

Naturen ska vara vacker, sinnlig och ge oss män ro och sinnesfrid. Vi är nämligen inte djur….utan kultiverade människor. Vi vill inte se sådant här snusk!

onsdag, maj 24, 2006




Nu är löven rustade,
att svalka sommaren,
skydda de nyfödda.

Den nya tiden
lever på sin tyngd
av dun och lera.

Kontoret

En tickande klocka
En dator som bullrar
Slammer av röster, dörrar och människor i rörelse
Nära och långt borta

Skrapet av en stol
Någon som hostar till

Utblick mot ett fönster
Bakgården, bilar, asfalt och väggar av tegel

Höjer blicken
En himmel, i blått och vitt
Mitt i det urbana, mitt ibland oss

måndag, maj 22, 2006

Anteckningar från Gammelstadsviken,Bron 060521

Förlossningen är fullbordad. Platsen är inne i en ny brytningstid. Landskapet på väg att byta skepnad, både i ljud och bild. Sommaren står inför dörren.

Lövsångarn har jämte flugsnapparen blivit de stora dominanterna bland tättingarna. Spindlars vävande börjar ränta sig. Insekter av olika slag fyller skogen och nässelfjärilen har ersatts av kålfjärilen. Den Norrbottniska budbäraren om en sommar i antågande, kabbelekan, blommar i vassen.

Även människor har gjort sina avtryck i den skira grönskan. Bränt gräs och ris för att hålla landskapet öppet. Ett vällovligt initiativ, men blicken av sot och aska gör döden närvarande.

Erland (sädesärlan) för mig tillbaka till livet. Parningen pågår för fullt för honom och alla andra flygande vänner vid platsen.

Jag önskar att få bli kvar i denna brytningstids skira grönska med blandning av gammal förmultnelse och spirande liv. Snart tar det grönt överlastade över. Då får jag hitta andra gömmor för lågmäld förväntan, för stillheten….

(strax därefter)

En man går förbi och frågar om jag ser några fåglar. En yngre kvinna joggar raskt över bron med sin musik i mp3-spelaren. Hon hinner ge mig ett leende.

Vi blir till på olika vis.

En kvinna från Bagdad som via sin blogg ger sin syn på kriget och människors tragedi. Jag med mina ord som vill förmedla vårens lågmälda eufori.

Olika världar, olika ord och intryck. Så länge vi förmedlar oss och ser bär vi livet inom oss…

Nya fåglar i mitt sällskap:
Lövsångare, svartvit flugsnappare, svartsnäppa, fisktärna, storskrake, gluttsnäppa, korp,
Skata (!), samt en sångare från vassen som låter som en kärrsångare (knappast sannolikt)

söndag, maj 21, 2006

Passion



I romanen ”Helene” skriver författaren Rakel Liehu om den finska konstnärinnan Helene Schjerfbeck.

”Året är 1944 och konstnären Helene Schjerfbeck sitter på ett sjukhem i Saltsjöbaden och ser tillbaka på sitt liv. Krafterna börjar avta men hon målar varje dag, mest självporträtt. Helene uppmuntrades tidigt att teckna under uppväxten i Helsingfors. Efter ett fall nerför en trappa blev hon skadad i ena benet och skapandet kom att bli hennes tillflykt och främsta uttrycksmedel. Trots familjens svåra ekonomiska situation kunde Helene med hjälp av
mecenater åka till Paris och studera konst och måleri. Hon sålde sin första tavla 1880 - hon var då 18 år –och fick sitt första genombrott.
Sedan följde en lång tid av tystnad och ointresse för hennes verk. Hon återvände till Finlandoch bodde i självvald isolering tillsammans med modern. Inte förrän 1917 hade hon sin första separatutställning, som blev en stor succé.”

Helene säger i boken; ” Måleriet är mer hänsynslöst än någonting annat. Det vittnar om konstnärens moraliska tillstånd i ögonblicket. Om PASSIONEN. Där kan man se, man kan se det på en enkel bukett konvaljer, om konstnären är likgiltig eller inte inför sitt arbete.”

I Paulo Coelho`s roman ” 11 minuter” finns återkommande utdrag ur Marias dagbok;
”Passionen får en människa att sluta äta, sova, arbeta och känna ro. Den skrämmer många, för den river ner allt det gamla på sin väg.
Ingen vill skapa kaos i sin värld. Därför lyckas många människor kontrollera detta hot och kan hålla redan fallfärdiga hus och hem stående. De är de förgångnas ingenjörer.

Andra resonerar precis tvärtom; de ger sig hän utan att tänka efter och hoppas att de i passionen ska finna lösningar på alla sina problem. De lägger hela ansvaret för sin lycka på den andra personen, och hela skulden för sin möjliga olycka. De är alltid euforiska för att något fantastiskt har hänt, eller bedrövade för att något de inte väntade just har raserat allt.

Att hålla passionen på avstånd, eller blint hänge sig åt den – vilket av dessa båda hållningar är minst skadlig ? – Jag vet inte, skriver Maria i sin dagbok.

Varje människa behöver nog ge sig hän, att få utlopp för passionerade känslor. Det är just då som vi kan känna oss riktigt levande. Men om vi bara kan känna oss passionerade i relation till en annan människa, blir det som i Marias dagbok, svårt att veta om det är skadligt eller inte.

Helene Schjerfbeck valde inte de mänskliga relationernas väg, utan skapandets. En ensam kvinna, handikappad, isolerad hemma hos sin mamma i Finland, målar tavlor i början av 1900-talet som jag starkt fascineras av. Hon upplever passion enbart i sitt måleri, och har också förmågan att förmedla denna känsla till oss. Det är stort.

lördag, maj 20, 2006

Svenska folket balsamerar sig levande!

Förr i tiden, om jag får använda ett sådant otydligt begrepp, badade man sig regelbundet och det kunde innebära kanske ett bad i veckan. Övriga dagar så fick det räcka med att man tvättade ansiktet, halsen och händerna. Jag kommer ihåg när jag själv var barn för ca 40 år sedan så tjatade min mamma på mig att jag måste tvätta halsen på morgonen innan jag gick till skolan. Hur kommer det sig att jag själv aldrig behövt tjata på mina barn om denna nödvändiga renlighetsdetalj? Är vi idag mindre uppmärksamma på den smuts som fastnar innanför kragen eller vad beror det på att jag slipper övervaka mina barns halstvättning?

Svaret är helt enkelt att idag omfattas hela svenska folket av den stora duschhysterin. Alla duschar varje dag och en del gör det flera gånger om dagen. En ordinär varmvattenberedare på 300 liter har svårt att klara en normalfamiljs duschbehov, när föräldrar och tonårsbarn står i timslånga duschorgier varje morgon. Tonåringar "förr i tiden", vi var inte alltid så rena. Jag minns att jag hade långt hår och det kunde gå några dagar mellan tvättarna så visst luktade det lite grann, men ingen brydde sig om det. En människa har en viss kroppslukt, det är ju bara att acceptera.

Konstigt nog har detta duschande blivit så accepterat att ingen längre reflekterar över vilka konsekvenserna kan bli. Det är faktiskt så att när man duschar varje dag så sköljs allt normalt kroppsfett bort, huden blir helt uttorkad och klarar sig inte längre själv. Men som vanligt när gäller problem som uppstår p g a vår moderna livsstil, det finns det lösningar men de kostar ! Försäljningen av schampon, balsam och hudvårdsprodukter har stigit till helt enorma proportioner. Det finns hundratals lotionprodukter för våra uttorkade kroppar, som nuförtiden måste smörjas varje dag samtidigt som det naturliga fettet spolas ned i avloppet. Ett gigantiskt slöseri med våra naturtillgångar !

Det har nu gått så långt, att vi smörjer in vår hud med så mycket kemikalier att kroppen faktiskt blir balsamerad redan under vår livstid! På kyrkogårdarna har man upptäckt att kropparna efter begravning inte förmultnar i den takt som är normalt, vilket sägs bero på denna balsamering. Detta är ju mycket olyckligt med tanke på den platsbrist som redan finns på våra kyrkogårdar.

Nej, det måste bli ett slut på detta maniska duschbeteende. Låt duschen vara ifred några dagar per vecka, tvätta ansiktet och halsen varje dag istället och njut av en kropp smörjd av det naturliga fettet och där klådan lyser med sin frånvaro. Och tjäna 100-lappar varje månad genom att slippa inköp av dessa otaliga lotionflaskor. Och dessutom, som en liten bonus, så minskar ditt bidrag till sophanteringen och det blir betydligt färre besök till " kärlet för plastemballage " .

fredag, maj 19, 2006

Pica pica

















Långt tillbaka i tiden var en allmän uppfattning världen över att skatan var en demonisk fågel, som hörde samman med Hin håle. En mycket orättvis beskyllning !
Se bara hur snällt den sitter i lugn och ro. Vilar i solskenet...... Posted by Picasa

torsdag, maj 18, 2006

den arkaiska blicken

in i elden

knastrar mitt inre

på klipphällarna

dansar jag lätt

medan hunden skäller

skälver hudens ögonblick

Långsamheten 2 - Bakslaget

För några dagar sedan, Luleå +22c. Människorna levde med ett fåfängt hopp om en sommar i förtid.

Nu, Luleå +4c. Kraftiga vindar blåser in från nordväst. Mörka moln drar in med snö och hagel i sitt släptåg. Den vita nederbörden envisas med att ligga kvar på för tidigt gröna gräsmattor en lång stund. På kvällen kryper temperaturen under nollan. Vatten på biltak och fönsterbleck fryser till is.

Tillbaka till långsamheten vid Norrbottenskusten. Våren som fick ett tillfälligt glädjerus har åter kommit till ro. Den skira grönskan får tillfälle att hämta andan. Vi får en chans att stilla oss, stanna upp, vila och bli kvar i det sköna betraktandet.

I Norra Bottenviken ligger drivisen fortfarande tät med en tjocklek upp till 35 cm.
Det är ännu inte läge för sommar vid långsamhetens Norrbottenskust.
Tids nog kommer sommaren även till oss. Även om det går långsamt, som det sig bör här vid Norrbottenskusten.

måndag, maj 15, 2006

Anteckningar från kojan

Utsikt mot Pinkberget i sällskap med taltrasten, talltitan och bergfinken.
Gårdagens regn, morgonens uppklarning.
Gårdagens dimma och totala stillhet, morgonens klanger, sikt och lyster.
Smeks av solen och en lätt vind som för med sig skogens alla dofter.
Ljud från kojan. Ved som hämtas från skogens skafferi. Snart frukost vid elden

……(lite senare)
Mitt i en tystnad inför ett uppbrott.
Omslukas av skogen, fåglars lågmälda spel och tjärvedens värme.
Mitt i det ursprungliga.
Samtal om människan och människans rötter.
Just nu nära rötterna, rotfästet.
Samlandet, elden och i gemenskapen med det som föder oss.

söndag, maj 14, 2006
















Mina ögon luft
Himlens akvarellvåta
Rinner igenom
 Posted by Picasa

lördag, maj 13, 2006

Ur tiden 4



Bron , 13.05

Sällan känner jag livet så närvarande som här….
Sällan känner jag döden så närvarande som här…
Liv och död, så oupplöst förenade till ett. Två sidor av samma mynt där det ena är det andras förutsättning, alltings förgänglighet…

Här invid bron, mitt i vårens uppvaknande blir det som tydligast. Is som sakta ruttnar ner. Den stolta fjolårsvassen som sänker sig i vattnet. Mitt bland denna vackra död anas redan det som ska ta vid. Allt bär på sin skönhet, skörhet och sin utmätta tid….

Ur tiden 3

Fågeltornet 12.36

En kakofoni av röster. Av måsars, gäss, sångsvanars, tranors och av människors.

Den gamle fågelskådaren som försöker introducera den unge i fågelskådandets fröjder. Den senare tycks dock vara mer intresserad av eldens magi.

Den gamle får ett meddelande via GPS:n om att en ny fågelart för Sverige har observerats på Öland. Så nära, så oändligt långt borta…

Den gamle och den unge har nu lämnat platsen. Kvar är elden och skrivaren som har hittat sin ensamma plats i solen tillsammans med fåglarnas symfoni…

onsdag, maj 10, 2006

Björken




Jag har alltid gillat björkar.
Kontrasterna mellan det vita nävret och de mörka fläckarna. Det skira, ljusa och släta hos ungbjörken och de mörka sprickorna och fårorna hos den gamla björken.
Påminner om människors hud i olika åldrar.

Samtidigt är björken trädens motsvarighet till den vackra skatan. Dikotomin finns där, uppdelningen i svart och vitt. Ett liv på gränsen; björkdungen mellan åkern och den riktiga skogen. Ibland föraktad och betraktad som sly som brutalt sågas ner.

När jag flyttade till Luleå för 20 år sedan, och inte kände någon i staden, blev några björkar på Porsön mina första vänner. Jag stod ofta i dungen och kände en samhörighet till de vita stammarna, och varje björk fick ett eget ansikte och en egen personlighet. De hjälpte mig när det kändes svårt. När jag nu besöker dem ibland, ser jag att de precis som jag, har åldrats. Fläckarna är mörkare och fårorna är djupare. Och lövverket har glesnat och testar fallit till marken.

tisdag, maj 09, 2006

Valfrändskap 1



Gaston Bachelard tillhör Ryssbält tapes.
Bachelard var en fransk tänkare som levde mellan 1884-1962.
Han har bland mycket annat ägnat sig åt studier av de fyra elementen utifrån dagdrömmerier eller vad sägs om följande titlar som finns översatta på svenska och på förlaget Skarabé:
Vattnet och drömmarna, Jorden och viljans drömmerier, Eldens psykoanalys, Jorden och drömmerier om vila.

”Att föreställa sig en värld, det är att ta ansvar, moraliskt ansvar, för denna värld.Varje lärosats om föreställningsförmågans orsakssamband är en lärosats om ansvar.Varje tänkande varelse darrar alltid en smula vid tanken på sina urkrafter.”

Redan nu

Redan nu
innan de har hunnit
sprida sin doft
flyr häggflarn.

Så skulle det
kunna kännas
för någon, som förlorat
för tidigt.

Jag betraktar livet
med samma
fasansfulla
be-undran.

ANTECKNING, GÜLZAUDDEN 12.50

Magi nära människans landskap.
En lätt bris rullar in från den stilla fjärden
Kvarvarande is invid stranden äts sakta upp av solen
Små isflak flyter nedströms älven mot sitt slut i havet
En bläsand kväker till på sitt typiska vis
Människor vandrar raskt förbi med sina stavar
På Bergnäsbron rusar trafiken på som om ingenting har hänt….

måndag, maj 08, 2006

Att tapetsera om



I många olika skeden i livet så är det inte så jävla roligt.
När barnen är små så blir man både uttröttad och utfattig. Sen växer dom upp och blir tonåringar. Och då blir man också både uttröttad och utfattig….

Sedan när man själv hämtat sig en aning och blivit 50 år, ja då plötsligt flyttar barnen hemifrån (ivarjefall känns det plötsligt även om det tagit minst 20 år….)
Plötsligt blir ”man” lämnad med sin fru. Och det är ju inte så jävla roligt.
Jag menar, kärleken är kanske inte lika intensiv nu efter 25 år, som den var när hela det här familjeprojektet drog igång.

Trots en sån här svår situation bör man ändå inte gå med i Sveriges största förening, ”Grämklubben”. Det är helt enkelt meningslöst att sitta och gräma sig över tiderna som flytt och sitta och grubbla över varför det gick som det gick.
Istället gäller det att vara lösningsfokuserad. Det bästa man kan göra är att skaffa sig något nytt gemensam projekt, något som än en gång kan få en att glömma livets trivialiteter.

Många skaffar en hund. Och så sitter man plötsligt där lika bunden och låst som man en gång var när barnen var små. Man får inte ens sova på mornarna längre !
Så att skaffa hund kanske är roligt de första veckorna, men i längden är det inte så jävla roligt.

Ett annat populärt alternativ är att helt enkelt byta ut frun, mot en ny, fräschare variant.
Men eftersom förälskelseperioderna blir kortare och kortare ju äldre man blir, så tar det inte så lång tid förrän vardagen inträder igen. Och då är det inte så jävla roligt längre.

Men det finns ett sätt som kan ge en livsgnistan tillbaka och få en att känna att livet är värt att leva; nämligen att tapetsera om.
Att tapetsera om är ett helt suveränt recept mot medelålderns livskriser.
Det finns alltid något rum att ta till i huset. Nya tapeter är helt oslagbart och de håller i flera år. Finns det något mer romantiskt än att se ett medelålders par som tillsammans bär stora pärmar från Boro ?

Själva arbetsprocessen börjar med att riva ner allt gammal och löst. Det är rätt jobbigt när det är flera lager tapeter. Samtidigt kan underarbetet bli en rent terapeutiskt process, varje lager för en längre och längre tillbaka i tiden, som en slags arkeologisk utgrävning av familjens historia. Vita strukturtapeter avlöses av ljusblå barntapeter, för att slutligen hamna i gröna medaljongtapeter från 70-talet. Familjens historia rivs ner och packas i svarta plastsäckar och lämnas till brännbart.

När rummet är färdigtapetserat och möblerna tillbakaställda, då är det jävligt roligt.
Som en Ny Start för Sverige.
Det är inte så dumt med livet ändå, huvudsaken att man gör något vettigt av det.

Anteckningar från Gammelstadsviken, bron 060506



Ännu en morgon i gränslandet mellan människa och natur tillsammans med skrivarboken och medhavd kaffe och smörgås.
Den dova bullermattan från vägarna och staden i bakgrunden är densamma. Människor på väg till shopping, till Arcusmässa….
Denna morgon som i det gassande solskenet mer liknar sommar än vår har mycket hänt på platsen. Borta är all is och snö. Längs vägen hit har vattnet börjat dra sig undan och spindlars väv ger förebud om den kommande insektssäsongen. Färgspelet i björk och al kan anas genom den begynnande knoppningen.
Kanske detta är den vackraste tiden, då vintern har släppt sitt grepp och vi är fortfarande före sommarens överdåd i färgprakt. Det går fortfarande att följa med, bli kvar i långsamhet och ro….
Jag är väl till mods i samklang med den lugna vattenspegeln och spel från videsparvar och skogssnäppa. De små överraskningarna blir större. Fiskgjusen med sitt byte i klorna och en ekorre springande över bron med sitt byte… en gammal riskaka lämnad av någon…
………………
(lite senare) Människan och sin gud. Just nu klockspel från Gammelstads kyrka. Jag sittande i mitt tillfälliga paradis… Visst är det en rördrom jag hör? Kanske Sven kommer med fågelcd:n så jag får klarhet. I stunden är dock klarheten underordnad andakten. Gråhakedoppingar som skränar någonstans och den lätta brisen som börjar sätta fjolårsvassen i rörelse….

Nyanlända fåglar i mitt sällskap:
Gransångare, kungsfågel, spillkråka, dvärgmås, rödstjärt, grönbena, enkelbeckasin, gråhakedopping, större hackspett, trädpiplärka, sparvhök och rördrom (kunde verifieras vid koll hemma i egna fågelcd:n).

lördag, maj 06, 2006

Bron, Gammelstadsviken

Anteckning

Ytterligare ett gränsland nära människan med människan frånvarande, bortsett från skrivaren på brobänken.

Motorljud från E4 och staden, ett helt annat landskap i den relativa närheten.

Denna plats som skrivaren så gärna återvänder tillbaka till befinner sig i vårens födslovåndor.
Isflak flyter i sakta mak mellan brofästena. Sothönsen skränar intensivt i sitt parningsspel. Erland (sädesärlan) som brukar vara min trogne kamrat har fått sällskap av fler som ivrigt flyger omkring i sin jakt efter föda.

Skrivaren betraktar allt detta lågmälda, men samtidigt intensiva uppvaknande. Blir en del av det, berörd av det tillsammans med vårens ännu lågmälda färgspel……..

(lite senare) Ljudintensiteten höjs. Brunskärrhöken visar sig. Solen bryter igen. Den kyliga brisen leker i min nacke. Rödvingen börjar sitt spel medan videsparven upphör med sitt.
Ett pågående vara att vara närvarande i…

Fåglar i mitt sällskap:
Bofink, taltrast, koltrast, talgoxe, björktrast, storspov, blåmes, fiskmås, rödhake, talltita, skrattmås, grönsiska, sothöna, kanadagås, grågås, knipa, kricka, trana, sädesärla, videsparv, rödvingetrast, fiskgjuse, brun kärrhök, ringduva, gräsand, tofsvipa, havstrut, kråka, skogssnäppa + rådjur och nässelfjärilar i mängd.

torsdag, maj 04, 2006

Ett gult hus



Ett gult hus.
Sedan ett träd, ännu utan löv, som skymmer den starka vårsolen, och skapar en blå skugga mot husväggen. Allt det där fascinerar mig, och jag blir emotionellt upphetsad.
Men varför stannar jag inför just detta motiv? Ett barndomsminne? Kanske.
Eller bara en förtjusning över komplementfärgerna, och den harmoni de skapar.
Jag vet inte, det spelar ingen roll.

Huvudsaken att de finns där.
Motiven.
Men egentligen finns de inom mig.
Händelser, upplevelser och känslor som lagrats i amygdala och hippocampus.
Känslor som kan väckas till liv av ett synintryck;
av ett gult hus, ett träd utan löv, som skymmer den starka vårsolen och skapar en blå skugga mot husväggen.

tisdag, maj 02, 2006

Långsamheten



Vår vid Norrbottenskust. Inflyttade sörlänningar som sörjer. De som bär på en hopplös längtan efter fält av vitsippor och skir grönska.

Våren. Denna oroliga tid fylld av förväntningar, jagandet efter vind…och besvikelser.
Människor som inte hinner med…

Vi som bor längs Norrbottenskusten är lyckligt lottade. Här går det långsamt. Kylig vind från det frusna havet, snöhögar som krymper närmast obefintligt. Vi hinner med. Vi lockas ut av ljuset och av en fågelsång som sakta växer.

Långsamheten vid Norrbottenskusten. Vi kan bli kvar i ett lugn och skärpa all vår uppmärksamhet inför varje liten förändring.

Tiden och livet är flyktigt. Våren vid Norrbottenskusten hjälper oss att bli stilla, bli till i ögonblicket, vara här…

Luleå +7c. Det går sakta.
Storön +2c. Ryssbälts närmaste väderstation. Det går närmast omärkligt. Norra Bottenvikens is är 45-70 cm tjock. Isen tryggar för en ännu större långsamhet invid havsbandet. Här kan vi finna den stora stillheten….

En tidig oktoberdag. Nu råder det omvända förhållandet. Pajala –7c. Rödkallens fyr +6c.
Allt medan det stora vemodet snabbt breder ut sig över inlandet råder fortfarande långsamheten vid Norrbottenskusten. Mörker och kyla smyger sig sakta på, men övermannar oss inte.