måndag, maj 07, 2007

Att upptäcka sig själv på nytt

Upptäckternas ovetenskapliga koncentration av mening.
Och den stora världsförståelsen kan naivt för stunden
och kanske på sikt stabiliseras.

Den svart-vita flugsnapparen spelade på pelaraspen
när jag klev ut klockan 06.00.
Enkelbeckasinens spända ljudväv över mitt huvud.
Inte en ohelig allians.

Misstänkt skarv på andra sidan.
Granna storlom: En mystikers prakt.
Bisamråttan tillmäts inte någon upphöjdhet,

men finns och på nära håll
fördjupad innebörd.

Rödstjärten och morkullan utvecklar
tolvtonstekniken till en frihet.
En frihet som Olivier Messiaen
försökte göra till en innerlig värld.

Det jag upplever går att beskriva
för det sjuder inom mig.

2 kommentarer:

Moddan sa...

Jag upptäckte mig själv på nytt igår kväll och det var en skum upplevelse för jag insåg att jag låtit mig själv utvecklas helt utan kontroll.

Jag har alltid varit imponerad av de som kan namnen på våra fåglar, jag kan särskilja deras läten men aldrig skulle jag kunna kalla dem med deras riktiga namn. Mås, skata, kråka, domherre, örn och uggla...min värld är fattig på fågelnamn.

The Ryssbält tapes sa...

När jag samtalar med Danne vill han allt som oftast föra in genusperspektivet. Vad gäller fågelobservationer så är jag nog benägen att göra den analysen:
Vi män har ett större behov av att katalogisera våra liv än kvinnorna, men å andra sidan:
Våra namn har en betydelse, oavsett om vi är fåglar eller människor.
Det finns en berättelse bakom varje namn.

T.ex "The Ryssbält tapes"!

Må väl