Människor som jag känner har höjt lite på ögonbrynen sedan jag köpt en digitalkamera och senare den bärbara dator jag just nu använder. De har en bild av att jag är teknikfientlig, att jag bara hyllar det gamla.
De har både rätt och fel. Jag är ingen ”prylnisse” som ska ha det nyaste och jag uppskattar saker som håller år efter år, utan att gå sönder. Men, när det kommer saker och teknik som underlättar livet och är funktionella, då är jag med.
Här på Grova behöver vi mycket ved. Storstugan har full takhöjd (5 meter) och därför har vi satt in en gjutjärnskassett i den öppna spisen. Det är inte vackert, men mycket funktionellt.
I år har ytterligare en funktionell ”pryl” kommit till, vedklyven. I många år har jag fajtats med tjurig björk och kvistig gran. Till min hjälp har jag haft klyvyxan, kilen och släggan. För en medelålders kontorsråtta som jag har det blivit ett allt mer hopplöst projekt om ryggen ska hålla.
Med vedklyven blir de grova vedklabbarna till finlemmad ved. Flera dagars arbete med yxan blir gjort på ett par timmar. Sedan får jag leva med att jag är beroende av elström och att vedklyven fungerar. Det är ju trots allt Claes Olssonkvalité. Hydralen har redan hunnit strejka och klyven är utbytt mot en ny.
Trots allt, klyvyxan är kvar, men nu som ett tryggt funktionellt komplement.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar