Höstens klarhet och skärpa. Idag befruktad av en lätt upprymd känsla
Höstens blå, gula och röda är på väg mot sin fulländning.
Livets sista utpost, hösten, spelar upp till en yster dans.
Vindens lek mellan lövverk och tallarnas kronor.
Flockar av tranor på sin väg mot söder ger sin sista fanfar – jag hör - på återseende.
Mina steg är lätta mellan block och sten.
Kaffepaus vid Vikbergets fot, en plats för den fulländade ensamheten
Kanske gick jag vilse, men ändå jag gick rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar