EcoLiving

Det finns något som kallas Eco-driving.
Det är ett nytt sätt att köra bil på som är energisnålt och som skonar miljön. I korta drag innebär EcoDriving följande; Kör max två billängder på 1:ans växel, öka farten bestämt till önskad hastighet och växla till högsta möjliga växel så att du sedan bara behöver ge lite gas. Planera din körning och utnyttja motorbromsen i god tid innan ett rött ljus så att du slipper stanna. Genom att motorbromsa sjunker bensinförbrukningen ner till noll.

Jag vill härmed presentera EcoLiving, ett nytt sätt att leva som är energisnålt och som skonar den fysiska och psykiska hälsan.

För det första är det viktigt att komma i tid och inte rusa fram i tillvaron.
Om man ska på ett sammanträde som börjar klockan 10.00 så bör man avsluta det man håller på med, i god tid före mötet. Släpp gasen, stanna upp och packa ihop sakerna och lägg det i en hög på skrivbordet. Sedan går man i lugnt tempo till möteslokalen, för att komma fram ca 5 minuter före utsatt tid. Då har man en stund att samla tankarna, invänta sin själ och planera vad man vill ha ut av mötet.

Då mötet börjar är man förberedd och kan vara aktiv direkt. Man gasar för att så snabbt som möjligt komma upp i högsta växeln, då den kreativa farten bara går av sig själv. När man så uppnått önskat resultat, börjar man släppa taget och bromsar sakta upp flödet. Man ser till att sammanträdet avslutas en kort stund före den planerade sluttiden. Då sitter man kvar en stund och vilar sig.

Sen är det viktigt att använda backspeglarna. Innan man svänger och tar en ny väg i livet måste man titta bakåt, och analysera vad som finns där bakom. Är det verkligen en ny väg eller är det bara en upprepning av gamla spår. Och finns det en dold fara som plötsligt kan dyka upp i döda vinkeln; gamla förträngda känslor och oförrätter som vi inte gärna vill se.

Om man tittat i den inre backspegeln, sedan den yttre, och kollat den döda vinkeln, då kan man vara ganska säker när man lämnar huvudleden och svänger i en korsning.

EcoLiving gör att vi hushållar med vår energi och inte slösar bort den på plötsliga rusningar och tvärniter. Man går lugnt tillväga i livet. Man låter inte andras stress och svårigheter krocka med ens egen personlighet och slipper därigenom den mest oekologiska, klimatförstörande känslan av dem alla: ilskan.

För en EcoLiving-person är ilskan nödvändig bara för att markera gränser vid vissa, fåtaliga tillfällen.
Det handlar om att bli arg på rätt person, vid rätt tillfälle, med rätt styrka och för rätt sak.

En EcoLiving-person använder ilskan lika sällan som krockkudden behövs i bilen.