Dagen är ägnad åt min tonårstids Utnora, det gamla fiskeläget två mil från Gävle. Vi följer samma kustnära väg som jag och min barndomsvän Per färdades åtskilliga gånger på våra minicyklar.
Ännu en gång, tiden har gått, men ändå stått still. I sommarstugan invid Utnora möter jag barndomsvännen med fru och barn, men även pappa Henry, syster Monica och hennes man Göran. Människor som väcker goda minnen till liv.
Det är säkert 25 års sedan jag träffade alla dessa människor tillsammans. Vi har blivit äldre, rynkorna fler, men i samtalen, skämten och den uppsluppna jargongen så känns allt igen på ett sätt som om tiden inte fanns.
Värmen, liksom mättnaden sprider sig hos sällskapet. Maten har alltid haft en central plats på Utnora. Barndomsvännens mor är sedan länge död, men hennes dotter förvaltar traditionen vidare. Minns fläskkarrén, bearnaisen då som nu.
Sommarens första riktigt varma bad och blick ut över en gråhägerkolloni i Utnora hamn ger det slutliga tributet åt dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar