Sittandet

Jag har ett sittande yrke.
Jag sitter vid skrivbord, sammanträdesbord, fikabord och databord. Sedan när jag kommer hem sitter jag vid matbord, tv-fåtölj och sedan i sängen varefter jag lägger mig.

Snart behöver jag inga ben,bara en stor ända. Redan nu har jag märkt att fötterna och underbenen håller på att förtvina. Fötterna har krymt ihop till två små klumpar, precis som kålrötter just uppdragna ur jorden. Underbenen liknar avsågade alträd, stumpar som färgas röda av saften och som stelnat till skräckinjagande benrester.

Sittandet håller på att ta ihjäl mig och skinkorna har plattats till, och en svår svampinfektion i mellanrummet har börjar terrorisera mig dagligen.

Jag har ett lyssnande yrke.
Jag hör vuxna människor som klagar på vädret,på höstkylan, på arbetsbelastningen, på personliga problem, på kallt kaffe, på datorkrångel och jag lyssnar på kvinnan från socialstyrelsen som pratar skånska, entonigt i flera dagar.

Min hörsel försöker skydda sig mot alla otrevligheter och jag hör allt sämre, eller snarare börjar få allt svårare att koncenterera mig på oväsentligheter.Mina öronmusslor börjar växa igen av grön mossa, och det hjälper inte ens att ansa dem längre.

Jag har ett pratande yrke.
Jag pratar i alla sammanhang, ord och åsikter, det jag tänkt, det jag vet, hur jag vill ha det, säger ja eller nej men höjer sällan rösten. Jag är less på att lyssna på mig själv redan nu känner jag att halsen börjar strypas åt och slem samlas i lungorna och stämbanden förkortas och min röst tynar bort och jag blir allt tystare och tystare.

Jag kan inte längre gå, sitta, höra eller prata.
Det enda som återstår är tänkandet. Jag är en tänkande människa.

Javisst ja, skriva kan jag ju också fortfarande!
Vilken tur för er, så ni kan fortsätta läsa alla mina besynnerliga tankar.