måndag, september 24, 2007
Den inre rörelsen
Havets rörelse talar till mig.
Jag vet inte vad det säger men något säger det.
Det är alltså inte havet som rör mig, utan själva rörelsen.
Precis som om det vore färgen på fjärilen som rör sig och inte vingen.
När en människa talar till mig, är det inte orden jag lyssnar till.
Det är själva rörelsen i mig själv som jag lyssnar till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mm och när ingen rörelse uppstår, sas någonting alls då?
Ibland kanske någon säger något,men det är ändå stumt. Ingenting rör sig. Det är otäckt.
Men tystnaden. Den kan röra sig.
Skicka en kommentar