Vi söker att stilla rörelsen. Vi stannar under dagen på Norra Lagnö med omnejd. Jag gör små strövtåg längs det nära landskapets vägar. Besöker den gamla dansbanan där jag har minnen att jag aldrig vågade bjuda upp.
Vi gör ett besök i den gamla bruksmiljön i Gustavsberg bland glas och keramik där frun får sitt lystmäte.
Värdparet återvänder efter att hämtat sin båt i ytterskärgården. Vi samlas kring en middag med samtal kring minnen, nuet och framtiden. Jag får veta att min far reglerades från en skola när han vägrade att underordna sig reglerna. Vi får veta varför Tusse kallats Tusse, då han egentligen heter Sven-Olov. Sven-Olov ansågs av sin mor vara ful som spädbarn med sitt rakt uppstående hår så att hon gav honom smeknamnet Tusse.
Livet har dock gottgjort honom, då berömmelse och en framgångsrik yrkeskarriär har kantat hans stig. Trots detta, ingen hybris, utan en enkelhet, värme och ett personligt intresse vi får av Tusse och Besse. Glädjen i samvaron är och känns ömsesidig.
Efter uppbrottet och den fortsatta färden mot min barndomsstad Gävle känner vi glädje och uppsluppenhet.
Men, inget paradis utan en orm. Vår hund Sigge har fått fästingar på Norra Lagnö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar