Stalin

Vilken fruktansvärd människa!

Efter att ha läst boken Stalin, den röde tsaren och hans hov, känner jag mig skakad. En människa tar makten i ett stort land, genom att mörda tusentals och åter tusentals av sina egna landsmän. Den stora terrorn under 30 talet skördade miljontals offer.

Dödspatruller for omkring och hämtade folk på nätterna, utsatte dem för tortyr och tvingade dem skriva på bekännelser att de var folkfiender. Efter det så sköts dom skoningslöst.

Men åren går och Stalin blir mer och mer paranoid. Tills slut ser han till att även bödlarna dödas och byts ut, och medlemmarna i politbyrån mördas tillsammans med sina hustrur. Även hans egna släktingar och vänner faller offer för terrorn. Det kan räcka med att man en gång säger något fel eller ställer en obekväm fråga. Det kan vara det samma som en dödsdom.

Stalins levnadssätt var en helt absurd historia. Han sov förmiddagarna, började jobba efter lunch och krävde att alla runt omkring honom, politbyråmedlemmar och tjänstemän, skulle följa hans dygnsrytm. På kvällen vid niotiden gick han till sin privata biograf, tillsammans med alla andra; Molotov, Beija, Chrustchov, Malenkov osv. Där fick nu alla sitta och se två ryska långfilmer, som t ex Volga, Volga eller så någon amerikansk western. Ingen film fick gå upp på ryska biografer innan Stalin hade sett den och censurerat den.

Vid tvåtiden på natten var det dags för middag och alla gick till en matsal som dignade under otroliga mängder mat av alla de sorter. Vid dessa middagar var det kutym att man skulle dricka stora mängder sprit och man tävlade med varandra hur mycket man tålde. Stalin brukade gå runt och skåla med alla i tur och ordning och på så sätt tvingades alla dricka alltför mycket vodka. Middagarna slutade vid femtiden på mornarna med att folk spydde eller svimmade och många fick bäras ut till sina limousiner av sin livvakter.

Detta supande mördargäng styrde hela Sovjetunionen. Helt ofattbart.
Eftersom den naturliga dygnsrytmen löstes upp var alla hans närmaste män ständigt utmattade och på gränsen till kollaps, på grund av sömnbrist, alkohol och för mycket mat. Det slutade ofta med för tidig död i hjärtinfarkter. Och om man hade tur var det en naturlig död och inte som en följd av tortyr i någon fängelsehåla.

På slutet var Stalin i dåligt skick, han hade högt blodtryck och dåliga värden. Han blev undersökt av en av sovjetunionens bästa läkare, som sa åt honom att han måste vila en längre period. Stalin tålde inte att höra det och fick för sig att läkarna planerade en komplott mot honom. Han fängslade därför ett stort antal ansedda läkare och satte dem i fängelse.

När så Stalin till slut fick en stroke i hemmet lade man honom på en soffa. Ingen av människorna runt omkring honom, vakter och politbyråmedlemmar, vågade ringa efter en läkare. Han fick ligga där över ett dygn innan någon kontaktade en läkare (som man fick hämta från ett fängelse!)
Men då var det för sent. Och tur var väl det.