Hemma hos värdparet förevisar mig mannen varpa på innergården. Mannen som är bördig från metropolen Surahammar låter mig veta att boule är omanligt, men varpa helt ok. Synd för mig som tycker mig vara hyfsad i boule.
Vår resa bär vidare mot Stockholm med målet Norra Lagnö i Stockholms skärgård. Innan vi når fram får vi känna på storstadens hetsiga trafikpuls. Hur mycket jag än försöker att förstå så kan jag aldrig förstå att människor utsätter sig själva och sina liv för detta trafikmyller kanske under ett helt liv.
Bakom helvetet stundar ett stycke paradis På Norra Lagnö. Naturen, den väl bevarade kulturmiljön och gästfriheten. Vi möter ett uppsluppet värdpar i form av farbror Tusse och hans fru Besse.
Tiden har gått, men samtidigt stått still. Här ser allt ut som jag minns det. Gamla barndomsminnen blir till en del av nuet.
Frun får en längtan hit. Detta lågmälda, enkla paradis. Jag undrar om det finns anledning att bli orolig?
1 kommentar:
Vilken härlig "roadmovie" (kommer inte ihåg vad det skall kallas, när det är en skriven berättelse) den här rapporten börjar bli. Jag ser fram emot nästa avsnitt.
Skicka en kommentar