Att återse platser och människor som har kantat livets stig kan ge nytt ljus och perspektiv på våra liv, en större kunskap om varandra och kanske göra den fortsatta resan in framtiden lättare. Jag och Lotta gjorde under en dryg vecka en sådan resa sommaren 2007. Resan var ett tankefoster under ett par år, men till sist kom vi iväg. Framöver kommer du att få del av lite av det som hände under denna resa i ord och bild.
Resan dag 1, Lulea-Östersund/Frösön
Minnenas och nostalgins resa är inledd. Resan som ska kantas av platser och människor som har passerat revy genom våra liv.
Lappland och dess skogsland kan kännas som evigt när vi rullar förbi. En stor del av dagens färd är just färden genom södra Lappland på tomma kurviga vägar.
Norsjövallen och den tomma badplatsen mitt i evigheten ger ett skönt kaffestopp. Regnstrilet har vi passerat och badstranden börjar ge oss lite av den känsla som vi söker.
Dagens lågmälda dramaturgi och samtalsämne kom att bli Lottas krycka som försvann, återfanns för att sedan försvinna igen. Först ett ivrigt sökande på Åseles OK-mack där kryckan till slut återfanns. Vad som sedan hände är fortfarande ett mysterium. Kanske sandstranden längs vägen Sju älvar har begåvats med en krycka efter vår sena lunch, eller så är det Statoil i Strömsund som har fått en ny trofé.
Lotta som har blivit allt friskare kanske ska se det som ett tecken.
En resa som denna bär på sina kontrollförluster. Vi prövas och lockas till andra skratt. Kryckan var stödbenet som försvann. Att blicka tillbaka mot våra minnen är också att se lite av nu- och framtid. Det kanske görs bäst utan stödben.
Natten är snart slagen. Frösötornets vandrarhem har fått två nya besökare.
2 kommentarer:
Kommer med stortintresse att följa Er på Nostagifärden.
Bloggaren har tydligen uppnått den ålder då längtan efter att uppsöka barndomens platser känns viktiga.
Intresset är väckt-ser fram emot nästa dags upplevelser.
Ser att en liten vovve medföljer på resan,måtte Ni inte råka ut för aggressiva kamphundar!
Skicka en kommentar