onsdag, september 12, 2007

Lommarna samlas



Lommarna samlas på havet. Ett tydligt hösttecken i Rysssbält.
Jag sitter på stranden och följer deras rörelser. Sjöfåglarna kan både dyka och dyka upp, men aldrig på samma ställe.

Det finns ingen mer än jag på stranden, nu då badjävlarna har lämnat oss. Nej, inte alla har rest förstås. Karl-Henry och Strömbäcks, övervintrarna, finns naturligtvis på plats. Det är vi som kommer att finnas kvar här under vintern, tillsammans med hackspettarna.

Jag går till ladan och kollar sorkfällan. Jag försöker döda en ekorre som bygger bo där. Men det är bara en död mus i fällan. Besviket tar jag den döda musen och slänger ut den på marken.Ekorren är nog för smart för en sorkfälla, tänker jag.

En perfekt död egenligen för en mus.
Just när man äter något gott så blir det helt svart.
Jag har inte så mycket sympati med möss, men jag undrar hur det kommer att kännas att döda en ekorre. De är ju behagliga och omtyckta varelser, många tycker dom är gulliga. Det är säkert svårare att döda någon som är gullig än en som är äcklig.

Tänker på min ryssbältskollega som just nu jagar älg. Tänk att skjuta något så stort, jag skulle aldrig våga det. Älgar är ju inte så äckliga. Å andra sidan är dom inte gulliga heller. De ligger nånstans där mitt emellan.

Lommarna är vackra där de simmar omkring. Men jag vet att de har ben som sitter så långt bak att de nästan inte kan gå. Det är lite äckligt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kommer att tänka på ekorrarna och att jag har en hatkärlek till dem. Fina , gulliga snabba och smidiga. Det lilla huvudet med de små pliriga bruna ögonen som tittar så intensivt.Samtidigt vet jag vad de kan ställa till med och de obehag de ställt till för mig tidigare så jah har jagat dem och försökt döda men har naturligt vis inte lyckats. Sen har jaf periodvis älskad dem igen och nu vet jag inte alls hur mina känslor är för dem. Pendlar som vanligtvis kärlek till någon gör. Men det finns också kärlek, den kravlösa kärleken som aldrig behöver pendla. Den bara är.

Sven Teglund sa...

Jovisst, mot ekorrar är nog kärleken mer kravfull.
Men det är naturligtvis lättare att hata råttor och möss än en ekorre.

Som buddhist anser jag att alla har samma värde, äckliga råttor och mysiga ekorrar. Som stugägare däremot, ser jag dem hellre död än levande.

Teg sa...

tjocka människor har också benen för långt bak.

framförallt män med spända magar. det är ju mer kropp framför benen än ovanför dem, så att säga.


benen långt bak är alltid äckligt.