Huvudsakliga reflektioner

1.
Män som har hattar på sig och går omkring på stan, håll med om att de ser löjliga ut. Ofta har dom också någon slags långrock på sig, som om dom kommer direkt från en film om von Helsing eller Dracula.

De är inte så många hattbärande män i Luleå, kanske en handfull. Jag brukar studera dem i smyg när de går förbi.

Jag är säker på att dessa män har en sådan överdrivet uppblåst manlig självkänsla, att den har stigit dem åt huvudet.
Hatten är till för att hålla kvar självkänslan.
Utan hatt skulle den bara avdunsta upp i luften.

2.
Jag är flint uppe på huvudet. Det beror på att jag tappat håret där. Inget märkvärdigt egentligen, det är helt enkelt ärftligt.

Om man är flint ska man passa sig för att sätta sig nära scenen, när en komiker, ståuppare eller någon annan lustigkurre uppträder. För det är mer regel än undantag att man blir utsatt för diverse skämt och raljerande över hårbristen. Det blir många lättköpta skratt.

Men ni kanske har märkt att arvet slår hårdare och hårdare för varje generation. Numera är det säkert dubbelt så många som tidigt tappar håret, jämfört med för 50 år sedan. Det beror på att evolutionen inte längre har så mycket användning av håret på huvudet. Det kommer till slut att bli så att kanske 90 % av männen är flint och resten har håret kvar.

Då kommer det att bli tvärtom, att de som har håret kvar ska passa sig för att sätta sig för nära scenen. För det är alltid roligare att skratta åt minoriteter.