Sitter vid platsen, bron, dit jag då och då återvänder för att stilla mig och få fatt i tidens rörelse. Vandringen hit har gått igenom den nästan tysta skogen. Hösten börjar göra sina avtryck. En ensam spillkråka ropar till, i övrigt är det bara stannfåglarna talltita och talgoxe som varslar om sin närvaro. Kretsloppet är på väg att slutas. Snart tar förmultningen vid. Alltid en dag närmare döden.
Den tidiga hösten är min tid. Naturen har stillat sig. Det är friskt, myggfritt och artikulerat. Jag hinner på ett helt annat sätt uppfatta allt som sker. Jag kan lättare vila i ögonblicket.
Hösten är också arbetets och rörelsens tid. Vi strävar mot det oåterkalleliga mörkret i bästa fall utvilade efter semestern.
Många människor känner en oro och nedstämdhet under hösten. Jag tror att det har att göra med vårt förhållande till livet och till döden. Vi är varje dag en dag närmare döden. Under hösten påminns vi.
Jag hör den lördagstrafik som börjar sätta fart längs vägarna. Shopping, IKEA, Kamprand. En dag närmare döden…
2 kommentarer:
För mig är hösten en skön avslutning på en hektiskt sommar.En tid som glimmar i guld och i klaraste rött".
flammor av gult och rött. Kanske hösten i vid bemärkelse kan ses som en "nära dödenupplevelse". Naturen som bjuder på ett intensivt färgspel innan allt slocknar.
Skicka en kommentar