"Ekelöfs blick" gick igår på tv, en fantastiskt suggestiv film om den store poeten, Ryssbält tapes ständige följeslagare. Ekelöf var paradoxernas mästare inspirerad av det österländska tänkandet; den ständiga spänningen mellan motpoler, där varje pol kan upplösas och uppstå som sin motsats.
I en av dikterna delger Ekelöf den otroliga insikten att både Gud och djävulen är härskare, och att det inte är någon skillnad mellan dem eftersom båda befaller. Och det är en imponerande klarsyn, när man betänker alla krig som just nu pågår i Guds namn. Men Ekelöf skriver att mellan de två blodiga läpparna Gud och Satan, finns en strimma ljus, det mellanrum som vi kallar kärleken.
I det synsättet finns framtiden. Idag kopplas kärleken till Gud, och motsatsen "det onda" hänförs till djävulen. Men som med alla uppdelningar i motsatspar blir båda poler beroende av varandra, det ena kan inte finnas utan det andra. I det goda finns fröet till det onda, och i det onda finns fröet till det goda.
Ekelöf är inte Guds tjänare. Han är den ensamma människan.
2 kommentarer:
Så sant, han är den ensamma människan. Undrar om det handlar om ensamhet eller enskildhet?
Jag tror nog att det handlar om enskildhet, ensamhet utan att känna sig ensam.
Skicka en kommentar