Avasundsbäcken

Bäcken rinner genom sandstranden.
Jag tillbringar flera timmar med att göra min undersökning.
Vattnets virvlar är ostrukturerade och kaotiska men med hjälp av sandens motstånd skapas mönster och former.



Jag ser en hund, eller rättare sagt, mönster som ger mig den associationen. Ni kanske ser något annat. Eller bara en sten och spår i sanden.



Det spelar ingen roll, någonting stort pågår där på stranden.

Men jag kan inte formulera det som händer. Stora känslor trycker ut mitt bröst och släpper in luften, och jag känner mig uppfylld.

Uppfylld. Ja, det kanske är ett ord som passar.