Invid bron i väntan på vårens förlossning
Jag gillar upprepningar. Stilla vandringar till välkända platser hjälper mig att finna ro och vila. Det kan vara bron invid Gammelstadsviken, Kvavaträskberget eller Ganjaureudden. Det skulle lika gärna ha varit helt andra platser, men för mig har det blivit just dessa och några till som fyller mig med ett sällsamt välbehag.
Speciellt om jag är stressad och bär på oroliga tankar får dessa platser en särskild vikt. Jag vet utan att behöva tänka var jag ska styra mina steg. Under vandringen sker den inre reningsprocessen. Väl framme får jag vila i det lätt igenkännbara, som ändå bär på något nytt och unikt varje gång.
Världen och naturen bär på sin egen oändlighet. Upprepningen blir aldrig tråkig. Den hjälper till att förmedla allt djupare intryck. Intrycken sker bäst i stillhet tillsammans med platsen som ger av sin generositet. Jag känner tacksamhet.
2 kommentarer:
Vilken lycka att bo i ett land där det finns möjlighet att uppsöka platser i naturen som kan skänka oroliga själar ro.
Jo visst är det så och det ska vi känna stor tacksamhet över. Fler borde inse kraften och läkedomen i de olika rum naturen erbjuder. Skulle vi göra detta vårdar vi naturen och därmed oss själva bättre.
Skicka en kommentar