onsdag, februari 07, 2007

Stillhet 3 - vandringen



”När du promenerar eller vilar i naturen – ära dess rike genom att vara närvarande fullt ut” (Tolle)

Vandring och då speciellt vandring i naturen är en enkel väg för mig att komma till stillhet och ro.
Ingen vandring är den andra lik. Väder, årstid och de förutsättningar som ges gör att jag som vandrare alltid kan bli varse något nytt.
I vandringen prövar jag min kropp varsamt och låter mig uppleva den fullt ut. I vandringen låter jag mig bli en del av naturen när den kommunicerar med ljud, bilder och dofter. Jag vandrar, men jag kan också stanna upp vid något lågmält storslaget som en hackspett som söker föda, eller blicken av gammelfurans okuvliga överlevnadsförmåga.

En vandring i naturen är en stilla och stor kärleksupplevelse. I takt med mina steg erfar jag läkedomen när oron klingar av.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Stigen känns bekant, men många stigar är varandra lik, känslan också. Att förflytta sig längs en stig, vilken som helst, med full närvaro i ögonblicket ger ro i sinnet.

The Ryssbält tapes sa...

Den riktigt vilsamma rofyllda vandringen är den lätt ingenkännabara...den goda upprepningens vandring

torparfrun sa...

För mej är det något speciellt avkopplande med höga träd som jag går förbi (eller t.o.m. när jag åker bil mellan dem). Den där pelarsalen som glider förbi blickfånget både på sidorna, ovanför, framför och bakom ger en rogivande känsla.