tisdag, december 26, 2006

Om alla trodde


Prästen och den Helige Ande.

Varför skapade Gud hedningarna, frågade en gång Tage Danielsson.
En bra fråga.
Varför gjorde han dem inte troende med en gång? Men det hade kanske varit för enkelt. Då hade vi nämligen sluppit alla kyrkor, präster och biskopar. Alla hade trott på Gud, och det hade inte varit något särskilt med det. Ingen hade behövt förkunna och stå där varje söndag för att övertyga oss om att ”han finns visst”!

Vi hade alla haft en inneboende och ärftlig tro som Gud lagt ner i oss någonstans i hjärnbarken.

Om alla människor på hela jorden skulle tro på samme Gud, då fanns inga olika religioner. Inte ens Jesus behövde besvära sig med att åka den långa resan till jorden för att med hjälp av underverk övertyga folk om att ”Gud finns visst”!

Men om alla trodde på samme Gud och att han fanns och att han skapat oss och hela universum, så funnes ändå problem. För vad tycker han egentligen? Hur vet vi vad Gud vill. Hur ska vi leva och hur ska vi behandla varandra?

Den metod han använt hittills har inte fungerat så bra. Han skrev en bok, Bibeln, där det skulle stå vad han ville, tyckte och ansåg. Men det hjälpte inte. Varje mening kunde tolkas och omtolkas i all oändlighet och det var inte säkert vad orden egentligen betydde.
Om alla trodde på samma Gud så skulle det ändå uppstå religioner, sekter och samfund, där varje grupp skulle tolka bibeln på olika sätt och sen vara övertygad om att deras tolkning var den rätta.

Så därför, om alla på hela jorden skulle vara troende och tro på samme allsmäktige Gud, då skulle vi ändå behöva präster och bis-korpar som kunde förklara vad Gud tycker och tänker. Egentligen.

Jag anser därför att det vore bättre om ingen på hela jorden var troende. Alla kom till insikt att Gud inte fanns, och av den anledningen behövdes inte längre religioner, präster och biskopar. Ingen bibel som behövde tolkas. Inga rättrogna eller bokstavstroende.

Bara en värld full av hedningar.
Som det var i begynnelsen.
Gud vad skönt det vore!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Människor kanske behöver få tro att det finns gudar och en gud behöver kanske människor som tror för att överhuvudtaget finnas?

Det verkar som att förståelse, förlåtelse, försoning och kärlek finns på många ställen, förutom i religionerna. Så det är kanske de institutionaliserade trosuppfattningarna vi inte behöver? Bara tron på något större?

undrande Maja

Sven Teglund sa...

Det är nog mycket ett sökande efter en högre mening, med ens liv. Känns lite futtigt att bara leva och sedan dö. Många tycker nog att det är bättre att var en del i Guds plan, även om den är outgrundlig.

Hedningarna trodde ju också. Magiska föreställningar om en besjälad natur. Jag ligger rätt nära en sådan tro...

Anonym sa...

Så länge en troende accepterar att tro är något man tror, så går det väl an. Håller man det dessutom privat, för sig själv så är det ännu bättre.

Tro gärna!
Vet inte!

Sven Teglund sa...

Klokt sagt Bert.
Jag förfaller ofta i att framställa mig som vetande hur saker ting ligger till.
Men jag är ingen bättre människa än att jag kan ändra mig, och det gör jag ofta.
Att veta är för mig färskvara.
Men tron håller mycket längre, för på den biter inte ny kunskap.

Anonym sa...

Vilken skön önskning! Men en hedning som tror på något är ju troende men på sitt eget sätt. Om bara alla kunde acceptera att vi alla ser olika på saker och ting. och låta andra tro och tycka som de vill.

Anonym sa...

Jag tror att vi alla är både hedningar och gudstrogna och vi har svårt att hålla isär det hela eftersom han Gud nu ändå varit framme och rört om. Det har blivit så komplicerat och nu är det en enda röra som vi får lov att finna oss i. Och Jesus har rört till det ytterligare och det gör att man står där och bygger upp krubban varenda jul. Och det känns så bra faktiskt. Lika bra känns det när man packar ner allt i lådan som har överlevt många, många jular. Ja, är man hedning eller gudstrogen då. Spelar ingen roll egentligen.