måndag, december 11, 2006

Rutiner och upprepningar



”Du är bra som du är” och ”Acceptera dig själv” heter det ofta idag. Och jag tycker att det verkar vara bra utgångspunkter för ett gott liv. De senaste fyra åren har jag försökt komma dithän, att inse att jag duger och att jag är tillräckligt bra. Men det har inte varit lätt.

Jag förstod tidigt i mina grubblerier att om jag ska kunna acceptera mig själv som jag är, då betyder det också att ingenting behöver förändras eller utvecklas. Skönt tänkte jag, äntligen får man stanna upp i livet. Men hur ska det ske?

Efter djupdykningar i filosofisk litteratur, som t ex Powys ”Ensamhetens filosofi”och Pessoas ”Orons bok”, blev jag varse att svaret var rutiner och ritualer.

Med hjälp av rutiner kan man skapa en tillvaro som innebär att allt är tillräckligt bra som det är. Att acceptera det nuvarande tillståndet och låta detta tillstånd reproduceras in i framtiden i alla oändlighet. Och varje rutin som du skapar i ditt liv, desto mer säker blir du på att ingenting behöver förändras.

Rutinerna gör att du kan avlägsna dig från frågan om livet mening eller om du är lycklig eller inte. Frågorna tynar bort i takt med att rutinerna ökar.

Sedan dess kliver jag upp exakt samma tid varje morgon, vardag som helgdag. Det har ingen betydelse om jag känner mig trött eller inte, det är rutinen som gör att jag kliver upp.
Jag äter samma frukost varje morgon året om. En kopp hett vatten och två hårda smörgåsar med leverpastej, den billiga sorten från Villys.
Jag duschar varannan dag och rakar alltid den vänstra kinden först. Jag sätter alltid på mig min vänstra strumpa före den högra. Min mage är regelbunden och tvingar mig till toan direkt efter att jag hämtat in morgontidningen.

Jag går alltid och lägger mig kl 22.00. Det spelar ingen roll om det är helg eller vardag, jag följer alltid samma rutin. Av den anledningen har jag bara sett första timmen av många långfilmer, jag får aldrig veta hur det slutar.

Rutinerna får mig att inse att allt är tillräckligt bra. Jag behöver inga förändringar, överraskningar eller nya smaker. Sånt är enbart för missnöjda människor.

Rutiner och ritualer skapar ett fullständigt meningsfullt liv, med ordning, lugn och trygghet.

Och bäst av allt; jag behöver aldrig resa bort någonstans, utan får alltid sova i min egen säng.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Tack och tack igen för rutiner och ritualer.

Anonym sa...

Rutiner och ritualer är förödande
för att få ett meningsfullt, kreativt liv. DEt ger rädda och osäkra människor. Störs deras rutiner blockeras känslolivet och egot blir ändå tydligare.
Rutiner och ritualer är dock ett bra sätt att få kontroll på sin rädsla men det är inte särskilt muntert för de som skall leva med en person som tagit full kontroll över livet.

The Ryssbält tapes sa...

Jag vill leva ett enkelt liv, med enkla dagliga rutiner. Jag vill uppskatta en kopp kaffe med en lussebulle, som en av dagens höjdpunkter. Och gärna att vi fikar kl 18.30.
Jag tror att rädslan för att inte duga eller rädslan för ett ens liv inte är tillräckligt bra, är grogrunden för det intensiva jagandet efter nya varor och livsstilar.

Om rutinen hjälper mot den rädslan så är jag nöjd.

Anonym sa...

Jag tror att rutinen hjälper mot rädslan som flera människor ständigt går och släpar efter sig. Den väger oftast väldigt mycket. Och känslan att inte duga är än värre. Håll fast vid rutiner och upprepningar.

Anonym sa...

Varför inte leta efter rädslans orsak ? Se den i ögonen och bli kvitt den.Det finns inte så mycket att vara rädd för.

Ritualerna låter, som fängelsemurar där du krymper dig själv och bygger in mer rädsla.

Ett enkelt vardagsnära liv visst!
Det är livet som ska ta plats inte ritualerna.

The Ryssbält tapes sa...

Tack för alla intressanta synpunkter!
Visst, jag tycker inte att ritualer för att undvika rädsla är något positivt. Men om man tittar på dagens samhälle så upplever jag att den stora rädslan handlar om att inte duga som man är. Allt måste utvecklas och förändras(läs gärna ett tidigare inlägg om att tapetsera)

Det är svårt att bli bekräftad att man duger, samtidigt som det finns krav att man ständigt måste förändra sig. Alltså, jag blir bekräftat varje dag att jag duger, och att mitt liv duger, genom att vara närvarande i dagliga rutiner.

Vad är årets resmål ? Ifjol var det Thailand, i år kanske rymden?
Nästa år, mars?

Anonym sa...

Rutiner låter tryggt och bra. Ett skydd som konsumtionshysteri som menar att vi aldrig duger utan måste ständigt köpa en ny förpackning.

Och trist. Låter som att man inte behöver tänka eller tycka, lära sig eller utvecklas. Bara leva sitt liv, förbruka tid tills man har använt upp sin beskärda del av den varan och sen lägga av.

Resan genom livet måste ju också upplevas. Och det tänker jag att man gör genom att öppna sig, vara villig till förändring, möta det oförutsägbara och låta sig överraskas och nedslås. Utan att hoppa på vågen av självförverkligande-genom-konsumtion.

Maja

The Ryssbält tapes sa...

Maja: jag tycker att du beskriver det väldigt bra, att det som vanligt inte är antingen eller, utan både och. Bara rutiner det blir trist, man måste också öppna sig mot det oförutsägbara, som du skriver. Leva i mötet med andra.

Jag tror att ordet rutiner väcker många negativa föreställningar(fängelse,rädsla,blockeringar,kontroll osv)men det behöver inte vara så. För mig är det förutsättningen eller grunden för kreativitet!

Det finns många kända exempel på det;Årets nobelpristagare Orhan Pamuk stängde in sig hemma i sitt rum i 8 år och med hård daglig diciplin skrev han sin första roman, ett mästerverk.Under tiden hade han nästan inga sociala kontakter.

Men han såg ut att ha det trevligt på nobelfesten...