Vakt-Mästare

En vaktmästare i en organisation, ligger längst ner på statusskalan. Han ska passa upp alla tjänstemän som behöver hjälp, med att flytta ett bord eller sätta upp en hylla. Sedan ska han sköta om att laga allt som går sönder i hela förvaltningen, byta lampor och dra sladdar, beställa material till skrivare och se till att posten kommer iväg i tid. Men problemet är att alla, oberoende av rang i organisationen, anser sig att ha rätt att ställa krav på en vaktmästare, eftersom han står längst ner på skalan. Alla anser att just deras uppdrag är det viktigaste och måste prioriteras, och vad gör vaktmästarn egentligen ?

En organisation som anställer en ny vaktmästare, de får en glad och tillmötesgående vaktmästare. Han ställer alltid upp och släpper det han håller på med för att hjälpa varje tjänsteman i nöd. Men ganska snart så inser han att det här kommer aldrig att gå. Antingen blir han utbränd för andras skull (glad och tillmötesgående men sönderstressad) eller så ändrar han strategi.

Alla vaktmästare ändrar strategi förr eller senare.
För det första tvingas de bli de sura och tvära. Om man ber dem om en tjänst tittar de surt på en som om man sagt något kränkande och antingen svarar dom inte alls eller så fräser dom att det finns inte tid till det, inte nu i alla fall….. Enda chansen för en tjänsteman att få något gjort är att förnedra sig, smickra och berömma och låtsas som om att det naturligtvis är vaktmästaren som bestämmer när saken skall åtgärdas. Naturligtvis, när det finns tid!

Efter en tid med denna nya strategi upptäcker vaktmästaren att alla i organisationen nu plötsligt börjat krypa för honom. Till och med högste chefen vågar knappt komma till honom och begära en nödvändig flyttning av en garderob. Plötsligt har hela organisationens hierarki inverterat. Vaktmästaren är den som nu sitter i förvaltningens högsta ledning, med den högsta statusen (ja, informella kanske) och som har full kontroll över tjänstemännens tillkortakommanden. Det känns nästan som att det är vaktmästaren som vet bäst, är klokast och som har den bästa arbetssituationen (och den högste chefen är den som vet minst, är dummast och sliter mer än alla andra).

Det är i detta läge, när vaktmästaren har full kontroll, och chefer och tjänstemän måste gå in på hans kontor en och en, och be på sina bara knän för att få en stiftpenna, det är då man förstår, att det faktiskt är vaktmästaren som är klokast i hela organisationen.

När jag själv får problem av nåt slag, det kan vara verksamhetsfrågor eller rent av privata svårigheter så vänder jag mig alltid till vaktmästaren först. Han fungerar som min private Zen-mästare, med kluriga svar på alla mina frågor.

Igår så hade jag julklappsbestyr och ingen aning om vad jag skulle köpa till min fru. Så jag gick till vaktmästaren och frågade honom om han hade någon idé på lämplig julklapp.
”Att köpa en present till en kvinna det är hur lätt som helst ” svarade han med sin vanliga självsäkerhet. ”Du går bara till en klädesbutik, pekar på första bästa klänning och säger att den ska jag ha! Då frågar expediten, vilken storlek?
”Det spelar ingen roll, säger du då, den ska ändå bytas!”