Alla talar om vädret. Människor har alltid pratat om vädret. Finns det inget annat att prata om kan vi alltid prata om vädret. Kanske är det för vädrets nyckfullhet och oberäknelighet som vi aldrig upphör att förundras över, eller som Richard Hamblyn uttrycker det i sin bok ”Molnens idéhistoria”: ”Meteorologin är ingen exakt vetenskap. Den är snarast ett sökande efter en beskrivande ordning hos händelser som inte styrs enbart av lagar utan av atmosfärens formlösa nycker. Vädret skriver, suddar och formulerar om sig självt med ett språks ändlösa smidighet och det är med språket som vi genom hela vår historia har försökt att förstå det…..så som vädret alltid finns till hands så är det alltid ovisst. Det är därför vi behöver tala om det”
Vädret har alltid följt sina egna nycker oberoende av mänsklig regi. Kanske håller något på att förändras. Vi blickar ut över en mörk blöt december. Vi pratar om klimatförändringar. Människor griper inte bara in i naturen. Påverkar jord, skog och vattendrag. Hon är nu på väg att påverka atmosfär, temperatur och nederbörd. Kanske väcker detta en känsla av hybris eller är det början till ett kollektivt självmord? En sak är i alla fall säker. Samtalet om vädret kommer att fortgå alltmedan nimbusmolnen släpper sin blöta nederbörd över decemberlandskapet.
2 kommentarer:
Det är klart att vi som blivit folk av bönder håller väderleken högt och nära våra hjärtan. För att inte tala om hur den utgör allas vår gemensamma livsnerv, alltid där som en gemensam grund att dela, alltid i rörelse och förändring, ändå den samma. Tidigare hänvisad till Guds nåd och förbannelse, men numera, alltmera refererande till oss själva. Så.. vi har våra skäl att skälva.
Västkusten är på väg att dränkas och Vattenfall vägrar envist lätta på trycket genom att släppa igenom mera vatten. Att våga handla, kräver handling bortom girigheten....
Skicka en kommentar