Det lär tydligen vara så att varje gång ett barndomsminne dyker upp i vårt huvud, så påverkas minnesbilden av den situation som vi just då befinner oss i. Minnet färgas helt enkelt av vårt aktuella känslomässiga tillstånd. Det innebär att ett barndomsminne, som vi ofta tänkt på, har genom åren förvanskats så många gånger att det är troligt att det mesta inte är sant, i varje fall inte ur någon slags objektiv mening.
Ändå lever vi med en mängd minnen från det förgångna som tillsammans skapar vår personliga historia, och vi är ofta övertygade om att det är den riktiga och sanna berättelsen. Vi har en föreställning om att hela vår barndom är fullständigt dokumenterad av vår hjärna och att det är registrerat precis som det hände, varken mer eller mindre. Men om man någon gång diskuterar en särskild händelse med någon annan som då var med, kanske en förälder eller ett syskon, så upptäcker vi ofta att vi kan ha helt olika uppfattningar om vad som verkligen hände. Våra minnesbilder går isär och inte bara det, ibland kan man till och med få höra att vissa saker inte ens ägt rum!
Ju äldre man blir, desto oftare har ett barndomsminne plockats fram och påverkats av den situation eller belägenhet vi befunnit oss i vid hågkomsten. Våra föreställningar om vår barndom kommer därför att ständigt förändras och till slut blir det rätt tveksamt om hur stor sanningshalt det finns i vår berättelse om oss själva.
Det är just det som den finländske terapeuten Ben Furman menar i sin bok ”Det är aldrig för sent att skaffa sig en lycklig barndom”. Det är alltid möjligt att omtolka vår egen historia och se händelser och upplevelser i en ny dager, förhoppningsvis med positiva förtecken. Vi kan därigenom också förändra vår nuvarande livssituation eftersom det liv vi lever just nu, är produkten av vår tidigare historia. Som alltså hela tiden kan, och bör skrivas om!
Tänk vilka möjligheter det finns när ingenting går att konstatera som varande ett faktum, trots att det redan har hänt!
Vi kan alltså konstatera att minnet av barndomen påverkas av det som sker senare i livet, och minnesbilderna tolkas om och får förändrade betydelser. Man kan kanske också uttrycka det på följande sätt; att varje gång vi behöver förändras i nuet, så skriver vi om vår historia så att den passar oss!
2 kommentarer:
Men ett är helt sant om vår barndom, att vi flickor satt med benen snett åt sidan som bilden så bra visar. Alla vi flickor fick det klart för oss tidigt. Och visst ser det fint ut.
Jag har sett den där bilden i hela mitt liv men aldrig "lagt märke" till att flickorna sitter med benen snett åt sidan! Kanske för att det självklart skulle vara så(enligt vår könsrollsuppfostran).
Just nu,genom ditt inlägg,öppnade du mina ögon och förändrade min barndom!
Skicka en kommentar