Betrakta denna byggnad. Så mycket byggnad på denna ödsliga övergivna plats. En känsla av vemod omsluter mig när jag passerar platsen.
Frikyrkan, en av det gryende folkhemmets tre ben, tillsammans med arbetarrörelse och nykterhetsrörelse. Alla har de sedan länge passerat ”bäst före datum”.
Somliga brukar säga att var sak har sin tid, som sedan blir till historia för att till slut multna ner bortom glömskans horisont. Vi kan återfalla i vemod och nostalgi, men aldrig återskapa den tid som flytt. Vi samlar kunskap i arkiven, vi tar våra foton och hoppas att någon vill läsa och se.
Vi måste gå vidare. Vi kan tillåta oss att raljera om det som har varit, men, vi får inte glömma och bli historielösa.
Frikyrkan har tillsammans med arbetarrörelse och nykterhetsrörelse alla bidragit till vår utveckling. Varje tid behöver sina mötesplatser för utbyte av tankar för idébyggen om framtiden.
Jag ser myckets lite av dessa nutidens mötesplatser i vår individualistiska tid. Vi riskerar inte bara bli historielösa, utan också bli allt mer sårbara och utsatta.
Det är kanske därför jag känner vemod när jag passerar den förfallna frikyrkolokalen en stilla sommardag utanför Gnarp.
Andra bloggar om: folkrörelse, frikyrkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar