Svarte Petter?

Kvällsljuset och min inomhusliga vistelse.
Jag måste vara en fast punkt.
Meningen före och meningen efteråt.
En fast punkt innebär också väntan och återkomst.

En annan iakttagelse är själva provokationen inom mig
huruvida den dövstumme polacken, som ringde på och
ville sälja intetsägande blyertsteckningar för hundra kronor
och i brist på gensvar ville tigga en tjuga och när också
den responsen uteblev muttrade ohyfsat för att sedan gå
upp i rök, verkligen är dövstum eller en osympatisk
landstrykare? Det kanske visar sig att det är jag som är
Svarte Petter!

Bevara mig väl
det jag borde vara.