torsdag, april 05, 2007

Betraktelse inför påsken



Jag växte upp i en syskonskara på fyra bröder. Eftersom vi var en kristen familj fick vi noga lära oss alla hemska historier i Gamla Testamentet;

Abram räknas som judendomens, kristendomens och islams stamfader. Gud slöt ett förbund med Abram, hans familj skulle bli extremt fruktsam mot att alla män i klanen skar bort en bit av penis som offer. Abram fick namnet Abraham, som betyder ”Fader till många”.

Trots löftet från Gud förblir Abraham barnlös. Först när han blev 100 år födde Sara äntligen ett barn.

Men Abraham fick två söner, Isak med Sara och Ismael med sin slavkvinna Hagar. Ismael och Hagar fördrevs av Abraham när Isak blivit född.

Isak fick två söner, Esau och Jakob. Esau, den förstfödde, växte upp och föredrogs av sin far medan Jakob älskades av sin mor Rebecka. Jakob lurade till sig välsignelsen från sin far, han var en bedragare.

Esau blev lurad och lämnad utanför. Han gifte sig med en dotter till Ismael. ”Försmådda söker sig till de försmådda”

Jakob flydde från sin bror Esaus vrede, till morbror Laban. Jakob ville gifta sig med Labans yngre dotter Rakel och arbetade i 7 år för att förtjäna henne. Men han blev lurad på bröllopsnatten, då han upptäckte att han legat med Rakels storasyster Lea. Efter ytterligare 7 års arbete fick han dock även Rakel.

Gud uppträder som en demon vid floden Jabbok. Jakob brottas med Gud en hel natt och vinner och blir därigenom välsignad. Gud ger honom namnet Isra-El, ”den som kämpar med Gud”.

Historiskt sägs att Israels tolv stammar (alltså Jakobs söner) uttågar ur Egypten och erövrar Kaanans land. Josef var Jakobs förste son med Rakel, älsklingshustrun. Därför favoriserades han till sina äldre bröders förtret. För att bli av med Josef kastade de honom i en brunn och sa till fadern att Josef dödats av rovdjur. Men Josef blev räddad ur brunnen och såld som slav till Faraos hovman Potifar. ”Herren var med Josef och allting lyckades för honom”.”

Så där fortsätter det. Kampen mellan bröder i släktled efter släktled.

Jag och mina bröder drog därför tidigt slutsatsen, att vara tillsammans med en bror kan vara rent livsfarligt. Vi har därför bosatt oss på långt avstånd ifrån varandra och vi undviker att träffas eller ringa oftare än en gång i halvåret.
Och det har fungerat väldigt bra.
Vi är mycket goda vänner!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Klart roligt!

Anonym sa...

Jag känner igen mig i mina syskon, vi träffas sällan och är mycket goda vänner.

Sven Teglund sa...

Det finns stora fördelar med dagens samhälle, att man kan flytta långt från släkten.
Ibland undrar jag hur stämningen var i gamla byar, där människor bott på samma plats i generationer. Säkert många långvariga strider och konflikter.