söndag, april 01, 2007

Grovanoter



16.05
Tillfälligt ensam i stugan. När den ena vandrar in så vandrar den andra ut. Precis som det brukar vara. Vi skiljs och vi möts. Ser ut över Välmbas hjässa som för stunden är upplyst av solen. Då och då sätter vinden träden i rörelse. Bara för att påminna om närvaron i tystnaden. Kropp och själ börjar att hitta takten. Befriande vila från tankar.




17.50
Middagsförberedelserna närmar sig. Elden för kaminen förbereds. Har jobbat med vattenvärmaren. Is och snö kan ställa till det. Dagen prövar lågmält. Kvällssolslyster över skog och berg. Karrékotletterna ligger förberedda inför grillningen.




14.15
Vilande själar efter skidturen. Lampchops toner följer våra stilla och mättande sinnen.
Färd mot Ganjaureudden på det vita parkettgolvet över skog och myr. Platsen bjuder på sin typiska närvaro. Tystnad. Lätt vind genom skogen. Solgenombrott över orolig himmel. En lavskrika varnar och välkomnar. En korp kraxar till i ödsligheten. Många spår och spillning i skogen varslar om en närvaro bortom vårt synfält.

2 kommentarer:

Kent sa...

Inslaget påminner om variationerna i vårt avlånga land-på somliga platser blommar magnolian.

The Ryssbält tapes sa...

Som bekant gillar vi långsamheten där vi hinner ta in alla stora som lågmälda förändringar. Grova med omgivningar är en utmärkt plats att vistas på om man vill känna vårens försiktiga rörelse. Trots dryga metern snö sjunger sångsvan längs älven och bofinken bjuder in lite avvaktande med sina första strofer.