onsdag, april 25, 2007

Örnarna vid Björkvik

Söndagmorgon. Jag anländer hos vännen Björn längst ute på Hertsön där skogen tar vid. Björn, sedvanligt sen, kokar sitt kaffe när jag kommer. Det brukar oftast vara så. Jag brukar anlända någon minut innan utsatt tid. Björn däremot, får jag ofta vänta på. Sällan gör det något, då vi båda vet att det är så.

Morgonen är stilla, solig, men lite kylig. Vi ska ta oss ner till Björns favoritplats, Björkvik. Platsen i gränslandet, mellan det urbana och orörd natur. Den korta vandringen går genom skog och gammal odlingsmark. Nyanländ rödhake och rödvingetrast muntrar upp oss längs vägen.



Björkvik är en vacker plats i gränslandet. Området är för länge sedan uppköpt av kommunen på den tiden det skulle byggas ett nytt stålverk. Något som sedan länge är historia och glömt. Spår av en gammal huskropp vittnar också om en annan tid på platsen, även den glömd.

På andra sidan fjärden ståtar SSAB:s siluett nedan solen. Naturen är nära, men industrilandskapet påtagligt. Just denna närhet gör det till en tummelplats för nyanlända fåglar. De bryr sig inte om industrin, utan gynnas av allt varmt spillvatten som släpps ut. Här blir det tidigt isfritt.

Björn vädrar sitt missnöje när vi anländer. På hans plats är kommunen i full färd att anlägga bänkar och ett vindskydd. Nya möjligheter, men kanske ett hot för oss som tycker om att dra oss undan människorna och vill vara ensamma.



Tubkikaren riggas upp. Matsäck och kaffe plockas fram. Vi pendlar mellan skådandet, samtalen och att bara lyssna på vågorna, vinden och alla fåglars röster.

Vi är inga fågelskådare, men lite fåfängt räknar jag in 24 arter. En riktig skådare skulle nog ha räknat en det dubbla. Vi jagar inte, vi bara är och väntar…så helt plötsligt…jag ropar till….där kommer den! En kungsörn smeker över trädtopparna bakom oss. Det verkar vara örnarnas dag. Efter ytterligare en stund visar sig en äldre havsörn, innan den första kungsörnen åter majestätiskt håller hov över himlavalvet.



Min vän är lyrisk, så lyrisk att han sänder sin tacksamhet till bygget vid Björkvik. ”Vi får tacka bänken” Bänken som gör vår position lätt upphöjd och som bidrar till att örnspaningen blir angenäm.

Vi har fyllt våra sinnen med möten av skilda slag. Föreställningen och vårt gästspel i naturen är över för denna gång. På hemväg genom skogen. Vi möts av skogens typiska vårdoft när tjälen börjar släppa sitt grepp. Ännu en förlossning är förestående och vi känner oss nyförlösta av alla intryck….

4 kommentarer:

bert sa...

Så härligt. Visste inte att denna observationsplats existerar. Tack för tipset.

The Ryssbält tapes sa...

Jo, pärlorna är närmare än man anar.

Moddan sa...

Tillhör Börn skaran 0-1 man?
*ler*

The Ryssbält tapes sa...

moddan:Jag erkänner, Ryssbält tapes är mer sociala än genomsnittet, och Björn tillhör därför skaran 0-2 .....