Vitt, svart och rosa.

Idag kom snön. Äntligen! ropade jag i mitt fönster denna morgon. Jag såg solen och den blå himlen som kontrasterade mot allt det vita. Det är som om världen plötsligt blivit ren igen, oskyldig och befriad från veckor av regn och rusk.

Renhet är viktigt för små sekteristiska grupper. Att inte äta griskött. Att skura golven noga i fattiga hem. Den vita rasen. Ku klux klans vita skjortor.
Ja,det finns mycket som har sitt ursprung i den vita färgens koppling till moralisk renhet och fläckfrihet. Mona Sahlin klädde sig helt i vitt när hon skulle försvara sig i Toblerone-affären.

Höger tycker jag inte om, för mig är vänster mycket bättre eftersom jag växt upp i ett arbetarhem. Men det förstod högern också till slut och bytte namn till moderata samlingspartiet. Men det hade fortfarande en fascistisk klang över det namnet. De gick vidare genom att bara använda ordet Moderaterna.

Sedan kom Nya in och så arbetarpartiet. Nya arbetarpartiet. Så lätt lyckades de tvätta bort den svartblå färgen och bli mer röda.

Svenska folket, som är en samling idioter, röstade som de brukade på ett arbetarparti, och vips vaknade de upp med en ny regering som de inte ville ha.

Nu blev alla förvirrade. Vilken färg är det som bestämmer egentligen, den blå eller röda?

Efter de senaste veckorna är det klartlagt att det varken är den röda eller blå färgen som gäller utan den svarta. De svarta affärerna. Det hör man på namnet att det är förkastligt. Svarta dagmammor kan antingen vara underbetalda eller ha svart hudfärg. Svart städhjälp och svarta hantverkare. Nästan alla som är blå har använt den svarta färgen. Kanske många röda också.

Under tiden som vi diskuterar den svarta färgen förändras Sverige med stora steg mot ett helt annat samhälle. Ett orättvist sådant med stora klass-skillnader.

Jag gillar inte heller socialismens röda färg.
Jag tror att det är dags att blanda till en helt ny färg.

Vi tar socialismens mörkröda färg och blandar in oskuldens vita färg och skapar en fin Rosa färg. Och sedan låter vi alla socialdemokratiska gubbar och gummor i detta land klä sig i Rosa kavajer eller mjukisdräkter och så ändrar vi namnet på socialdemokraterna till Det Rosa partiet. Det mjuka partiet som är blödigt och tänker på de som har det svårt.

Partiet som slutat att demonstrera på 1 maj. Som har lätt till tårar och gärna tar på sig skulden, inte bara för egna utan även för andras misstag.

Partiet som hellre ligger på latsidan än arbetar sent på krogen.