Det finns säkert de som tycker att jag är lite patetisk, ja, lite från en svunnen tid. Jag har nämligen i förkärlek för gamla ting som håller år efter år. Jag har skjortor och tröjor som säkert närmar sig 20 år. Jag äger en miniräknare med märket Citizen från 1975 som fortfarande är i bruk.
Men, jag lever i nutiden. Jag lever i ”slit och slängsamhället”. I detta samhälle förväntas vi ständigt att öka vår konsumtion. För att konsumera mer och mer så behöver vi jobba mer och mer för att tjäna mera pengar. Vi blir överlastade med prylar som vi tror oss behöva, men till slut blir det fullt i våra hus.
Men den sk marknaden har funnit ut en lösning på detta dilemma. Den nya tidens moderna kvalité har kort hållbarhet. Våra kära prylar går snart söder och vi måste köpa nytt.
På så sätt håller vi samhällshjulet rullande. Direktörerna tryggar sina mångmilijonbonusar och vi övriga får förhoppningsvis ihop till en nödtorftig pension, då vi ser våra pensionsfonder växa.
Men, kanske kommer till slut producenterna av alla dessa prylar till slut falla på eget grepp. Vår familj har i år köpt en vedklyv och en TV. Vedklyven höll i 28 dagar. Jag lämnade tillbaka den och fick en ny. TV:n började krångla efter 9 månader. Den är nu på långtidsreparation någonstans långt borta.
När våra moderna prylar inte ens håller under garantitiden, kanske till slut inte det är vi konsumenter som går bet, utan producenterna själva.
Min gamla TV av märket Salora från 80-talet är ännu ej kulturminnesmärkt, men det är tryggt att den fanns kvar i förrådet. Det blir värre när kyl och frys går sönder. Jag bävar för den dagen det sker. Den senaste generationen vitvaror håller nämligen 6 år i snitt och det blir lite trångt att ha en gammal kyl eller frys i reserv stående i förrådet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar