Stackars kungen

Det är synd om kungen. Han hade en svår uppväxt. Pappan dog tidigt och han blev uppfostrad endast av kvinnor, mamman och systrarna. Kungen saknade helt manlig förebild, vilket präglade hans förhållande till omgivningen. I skolan upptäckte man att han led av läs- och skrivsvårigheter och att han dessutom var svag i flera ämnen.

Som vuxen fick kungen i uppgift att hålla tal och inviga nya saker. Men på grund av sina svårigheter visade det sig att kungens förmåga att hålla tal var hans sämsta gren. Trots det fick kungen fortsätta att officiellt invigningstala för svenskar, utländska besökare och för potentater. Eftersom alla hans tal bevakas av tv, radio och press finns det numera ingen levande människa som inte känner till kungens begränsningar när det gäller att formulera sig muntligt (och skriftligt).

Tänker er själva, om ni är värdelös i idrott - till exempel i höjdhopp - och sedan tvingas ni åka land och rike runt och hoppa höjd, och varje misslyckat hopp visas om och om igen alla nyhetssändningar. Vilket tragiskt öde!

Det är inte så konstigt att han inte får betalt från olika arbetsgivare för sina tjänster, han uppfyller ju inte ens basala krav i lönekriterierna. Inte heller arbetsvillkoret i A-kassan. Nej, tillsammans med andra människor med svår bakgrund, funktionshinder och arbetsoförmåga måste samhället gå in med bidrag.

Det är klart att kungens bidrag är en aning högre än försörjningsstödet för gemene man, men det är honom väl unnat med tanke på den massmediala bevakningen. Jag tror inte att andra socialbidragstagare skulle vilja skylta med sina problem i radio och tv som han får göra.

Kungen ska också ha en eloge för att han inte har börjar supa, som många andra med tragisk barndom har gjort.
Så vitt jag vet i alla fall, kanske man kan ska tillägga.

Sven

Andra bloggar om: kungen, socialbidrag