En av dessa mornar, som aldrig är sig lik. Samma snöbelagda fjärd, samma skog, samma himmel men allt ter sig ändå annorlunda. Jag har aldrig sett det förut samtidigt som jag alltid sett det.
Jag vill gärna besöka samma plats, om och om igen, för att upptäcka skillnaderna mellan denna gång och förra gången. Det är skillnaden som gör förändringen.
Om jag alltid söker nya ställen, köper nya saker, lagar nya maträttter eller alltid söker nya upplevelser så upptäcker jag inte skillnaden mellan då och nu. Sökandet efter det nya dövar vetskapen om att allt är förgängligt. I upprepningen däremot, finns den djupa kunskapen om livet.
Husmanskosten; koldolmarna, köttet och potatisen, palten, fläskpannkakan, stekt strömmingsflundra med potatismos. Alltid samma matsedel. Men varje gång som maträtten upprepas finns den där lilla skillnaden; för lite salt eller för mycket vitpeppar. Och så den stora avgörande skillnanden; mitt känslomässiga humör och dess starka påverkan på matsmältningen.
Varje gång jag äter köttbullar så smakar de annorlunda än förra gången jag åt köttbullar. Och aldrig smakar de som den gången i mammas kök. Skillnaderna består av de två ingredienserna i receptet för sorg; saknad och längtan.
Men att vara mätt hjälper mot det mesta.
Sven
4 kommentarer:
Vilken fantastisk akvarell! Är du professionell och har du utställningar där man kan gå och se dina underbara alster?
har du då tänkt på vad färdiglagade köttbullar luktar?
just det. Bajs.
Tycker jag känner igen receptet på sorg. Saknad och längtan.
maja: Tack för berömmet. Nej, endast amatör och som fritidsyssla. Kanske ställer jag ut på Konst i det gröna till sommarn.
teg: Jag har aldrig luktat på bajs. Så jag kan inte jämföra.
anonym: Visst, ett känt recept. Kanske man skulle ge ut en kokbok med känslorecept..?
Skicka en kommentar