Väntan

Jag tycker om att vänta.
Väntan är ett tillfälle i livet som inte får gå till spillo eller försummas.
Väntan befinner man sig i då man gjort något färdigt och innan man påbörjat nästa aktivitet. På så sätt blir väntan en frizon mellan två aktiviteter, ett mellanrum.

I mellanrummen skapar vi vår tillvaro, sa redan Winnicott på sin tid. Det är därför avgörande för vår utveckling hur vi tillgodogör oss vår väntan.

Det finns stora och små väntan. Tonåringens väntan, perioden mellan att vara barn och bli vuxen, är en stor väntan som kräver flera års hängande tillsammans med andra likasinnande. Men det finns också små väntan; i kön mellan handlande och betalande, på stationen mellan packande och resande, på restaurangen mellan beställning och ätande, i korsningen mellan stannande och avfärd. Det finns tusentals mellanrum mellan aktiviteter, då vi har förmånen att få uppleva väntan.

Grunden för en utveckling mot ett hållbart samhälle är inte olika tekniska lösningar eller nya energikällor. Det är inte heller hur vi sopsorterar eller vilket drivmedel vi kör bilen på.

Nej, den stora förändringen måste ske inombords hos oss människor. Vi måste verkligen förstå att det inte är aktiviteterna som gör att vi utvecklas som människor, och det är inte vad vi sysslar med som gör oss lyckliga.

Det är när vi tillåter oss att sätta oss ner, i lugn och ro och vänta, som världen kommer att förändras. Börja med att gå tidigt till bussen, se till att få sitta på busshållplatsen och vänta länge innan bussen kommer, och känn hur denna väntan förändrar inte bara dig utan alla i din omgivning. Ja, kanske hela världen. Väntan är början till den stora omvandlingen.

Sven

Andra bloggar om: klimat