Svamp

Större delen av året är jag en betraktare. Jag betraktar molnens spel över himlen, fåglarnas återkomst och flytt, människornas framsteg och tillkortakommanden.

Men, det finns en tid på året då jag får något närmast besatt över mig, det är när svampen kommer. Jag hatar att plocka bär, det är monotont och enformigt. Ett lingon är ett lingon och hjortron är ett hjortron och kan inte vara något annat.
Med svamp är det något helt annat. Det är som en upptäcktsresa i skogen. Hur mycket finns det? Var växer de? Vilka sorter dominerar i år?

De flesta verkar vara livrädda att plocka svamp. De vill bara plocka kantareller som man nästan aldrig hittar. Allt annat skyr dom, som om varje svamp vore en potentiell förgiftning, ett dödshot. Jag kan bara tacka för detta, då jag får behålla alla dyrgripar själv.

Faran med att plocka svamp är att man plockar för mycket. Hinken fyller jag snabbt, men sen ska det renas, skivas och förkokas, alternativt torkas.



I år är det ett himmelrike att vara svampälskare. På mitt ”Karl-Johanställe” en bit från Grova växer fler Karl-Johan än jag någonsin skådat. Det gäller bara att vara före renarna som också gillar läckerbitarna. Årets stora dominant är den Rynkade Tofsskivlingen. En läckerhet som ingen verkar bry sig om. Den får jag ha helt själv, då t o m sniglar och maskar verkar lämna den ifred.