Alkohol som lösningsmedel

Det är väldig tur att det finns alkoholmissbruk. Och då menar jag förstås inte de dåliga sidorna av alkoholmissbruk: tappa kontrollen över sitt liv, förlora jobbet, familjen och hamna i utanförskap och elände.
Det är naturligtvis mycket bättre om man slipper bli alkoholmissbrukare och leva ett vanligt liv. Jag vill absolut inte förminska lidandet i samband med alkoholmissbruk och konsekvenser för barn och anhöriga. Jag är väl medveten om alkoholmissbrukets baksida.

När nu det är sagt vill jag gå vidare med min tankegång, det är tur att spriten finns.
Jag tänker på alkoholmissbruket som en livslösning, en följdriktig konsekvens på ett liv, fylld med misslyckade drömmar och mål.
Jag tänker på han som hade en kort karriär som popartist under tonåren och som under hela sitt liv drömt om en fortsättning. Och drömmen som blir alltmer absurd ju närmare pensionsåldern han kommer. Men under korta stunder i ruset får han en känsla av att gitarrspelet och sången flödar så fint att snart kommer den stora upptäckten och berömmelsen.

Egentligen skrattar livet honom rakt i ansiktet; du kommer aldrig, aldrig att bli någon artist! Du är dömd till att vara en medelmåttig tjänsteman på ett statligt verk.

Den obegåvade konstnären, den misslyckade affärsmannen, den oomtyckte chefen, den dåliga läraren, den klantige snickaren, den olycklige i äktenskapet, ja, listan kan göras hur lång som helst. Liv som började med drömmar om positiva och goda framtidsutsikter. Drömmar som sakta trasats sönder av motgångar och misslyckade projekt. Alla affärsidéer som spruckit, alla äktenskap som inte hållit, alla gitarrer och förstärkare som ligger i garderoberna, alla lärare som hasar sig fram i korridorerna, alla chefer som låser in sig på kontoret rädda för sin personal, och så samlarna; de som stannat i växten och lever kvar i år 1967 med alla sina skivor som alltid måste vara kompletta, eller med sina gamla motorcyklar, mopeder och reservdelar från förr. Alla dessa drömmar och förväntningar som aldrig blev och som nu bara finns bevarade i symbolerna, i samlingarna.

För alla dessa personer med sina misslyckade livsdrömmar finns ändå den perfekta lösningen, en lösning som varar livet ut (eventuellt ett förkortat sådant): alkoholmissbruket.
Trösten och räddningen som ett alkoholmissbruk kan ge kan inte underskattas.

Skulden över det egna misslyckandet kan avbördas och läggas på spriten. Det är alkoholmissbrukets främsta förtjänst.
Man säger; spriten tog överhanden, han hade dåligt ölsinne, tyvärr var han svag för spriten så det blev inget, han var en begåvad man men så började han dricka....annars hade han blivit något stort. Vi har alla en stor förståelse för alla dessa som "hamnar" i missbruket, och som förhindrar en framgångsrik karriär.

Och när de lyckats utveckla sitt alkoholmissbruk, behöver de aldrig mer känna sig ansvariga för det som hänt.

Tack alkoholmissbruket för att du skyddar alla dessa människor och hjälper dem lösa en omöjlig livssituation.

Samtidigt vill jag tacka Bloggger för att du för oss andra, obegåvade konstnärer och musiker, misslyckade poeter, skribenter och fotografer, ger oss ett alternativ till alkoholmissbruket: att blogga. Här lever drömmarna vidare som om det blivit något av dem. Genom att bli publicerad ger det en känsla av att var på gång, drömmen hålls levande. Jag tror att bloggandet kommer att få lika stor inverkan på alkoholmissbruket i samhället som en gång nykterhetsrörelsen hade.

Men jag ska erkänna att jag ibland funderar på att börja supa istället. Det är möjligt att det är en bättre lösning på lång sikt.