Varje sommar är det bluesfestival i Flakasand. Jag brukar ta motorcykeln och åka dit. Flakasands festplats ligger flera mil upp efter Kalixälven och sista 5 kilometrarna är vägen så dålig att besökarna bussas dit från en gemensam parkeringsplats. Det är bara motorcyklar som får köra ända fram.
Flakasand är en fantastiskt naturskön plats vid Kalixälven, en lång sandstrand som sträcker sig ut i älven i en stor utbuktning omgärdad av nipor och en skön tallskog. Vid stranden har man byggt en stor scen där festivalens bluesband uppträder. Niporna blir perfekta åskådarläktare bredvid scenen, och alla åskådare kan sitta i dessa sluttningar med perfekt överblick, inte bara över scenen utan även över midnattssolen som sakta sänker sig över älven i väster. Folket, ofta hela familjer sitter vid lägereldar och grillar medhavd korv och dricker sina öl. Det är en trevlig familjefest under den tidigare delen av kvällen.
Men under kvällens gång förändras stämningen. Allt fler berusade personer, de flesta av äldre årgång, fyller festplatsen nere vid stranden. Jag kanske är gammalmodig men jag tycker inte att det är särskilt trevligt när äldre människor, både kvinnor och män, är berusade näst intill medvetslöshetens gräns.
Istället för att ”söka lyckan i alkoholen” borde många börja ifrågasätta sin negativa självbild som de bär med sig i nyktert tillstånd. Då skulle de inte behöva dricka sig så redlöst berusade. Men det är lättare sagt än gjort
Mick TaylorÅrets bluesfestival I Flakasand bjöd ändå på bra artister. Mick Taylor visade att han fortfarande kunde göra ett bra solo, även om det inte gick upp mot hans slidegitarrspel i Love in Vain på skivan Get Yer Ya Yas Out. Den låten har alltid varit en favorit och det var kul att se honom IRL. Men Kitto från Australien var en överraskning och gav nog den bästa musikupplevelsen denna gång.
Heder till Morjärvs eldsjälar som varje år organiserar denna klassiska festival.
Dimma över Kalixälven
3 kommentarer:
Ja, det är många upplevelser under en och samma kväll i Flakasand. Naturen, berusade människor men framför allt musiken och den där speciella stämningen som infinner sig även för de berusade men kanske på ett annat sätt. Själv har jag varit berusad i Flakasand och hade mycket trevligt hela kvällen, även under hemresan. Kanske sökte jag lyckan i alkoholen den kvällen.
När jag skrev det där försökte jag skriva som en del journalister gör, ytligt och med många klicheer, typ "söka lyckan i alkoholen". Eller "heder till eldsjälarna i Morjärv". Så allt hade en ironiskt touch. Men eftersom jag ändå står för allt, så handlar det om post-ironi (som min son lärt mig att det heter). Alltså det är ironi men det märks inte.
Hit hittade jag via Ögonblick i norr ..., och oj, vilken härlig sida!
"Flakasand" ..., ger mig hemlängtan.
Bara ordet.
"Flakasand".
Säger jag för mig själv och ler och inväntar slaget mot huvudet .., det som ska göra mig övermåttan magnifik.
Skicka en kommentar