En nära jorden upplevelse.
Potatisblasten lämnar potatislandet
via det fasta handgreppet.
Vinden gör mitt ansikte
närmare till hands.
Som ett juver sitter potatisen,
men lossnar från sitt sköra
fäste när jag skakar blasten.
Meningen med näringen.
Näringen med meningen.
När jag kommer in läser jag ur
Bachelards "Luften och drömmandet".
Han citerar ur Miltons "Paradise lost".
" Och kanske skall av grov och jordisk
näring du småningom bli ande, mer
och mer fullkomnad för att slutligen
som vi bevingad sväva."
lördag, september 09, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar