Barnet och sorgen.
Vi är alltid berörda över
detta oskyddade faktum:
Människans försvarslösa
förhållande till livet.
"Under plågan och mörkret och uppfostrarviljan
fanns emellertid en vila i det pågående, en lust
i gången och förändringen, en djup glädje som
gjorde att Walter Ljungqvist aldrig gav upp.
Det var den positiva sidan av tvånget att
skriva, av vetskapen att ingen lycka fanns utom
i dikten, i diktandet.
Walter Ljungqvist visste alltid detta och han
visste att bara han fann sin egen röst
kunde han också nå sina källor."
Ur Bengt Nermans "Den skapande processen"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kul att på samma blog-sida upptäcka 2 "tillstånd" som betytt mkt för mitt upplevelsearkiv; Guijaure och Walter Ljunquist.Gick vakt en natt - det var under fjällmarsch från K4 Arvidsjaur - vid en fullständigt silverspeglande sjö i dalen vid Guijaure. Mkt stark upplevelse! W.Ljunquist hittade jag dammig i ett litet slottsbibliotek i djupaste Småland efter att ha hört en radioteater efter någon av hans böcker, jag kommer inte ihåg vilken. Därefter har jag läst nästan alla hans verk.
Skicka en kommentar