Ensamhetens behag
är inte en sanning i sig.
Jag är inte ensam här
trots att jag är ensam.
Eller så är jag ensam här,
men inte min känsla.
Nietzsche och musiken,
som om jag vore en präktig
lärjunge som läser av
med fundamentalistens begränsning.
Men eftersom Nietzsche är
motsägelsefull så blir också jag
en motsägelsefull lärling, men
musiken spelar oavbrutet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar