söndag, maj 21, 2006

Passion



I romanen ”Helene” skriver författaren Rakel Liehu om den finska konstnärinnan Helene Schjerfbeck.

”Året är 1944 och konstnären Helene Schjerfbeck sitter på ett sjukhem i Saltsjöbaden och ser tillbaka på sitt liv. Krafterna börjar avta men hon målar varje dag, mest självporträtt. Helene uppmuntrades tidigt att teckna under uppväxten i Helsingfors. Efter ett fall nerför en trappa blev hon skadad i ena benet och skapandet kom att bli hennes tillflykt och främsta uttrycksmedel. Trots familjens svåra ekonomiska situation kunde Helene med hjälp av
mecenater åka till Paris och studera konst och måleri. Hon sålde sin första tavla 1880 - hon var då 18 år –och fick sitt första genombrott.
Sedan följde en lång tid av tystnad och ointresse för hennes verk. Hon återvände till Finlandoch bodde i självvald isolering tillsammans med modern. Inte förrän 1917 hade hon sin första separatutställning, som blev en stor succé.”

Helene säger i boken; ” Måleriet är mer hänsynslöst än någonting annat. Det vittnar om konstnärens moraliska tillstånd i ögonblicket. Om PASSIONEN. Där kan man se, man kan se det på en enkel bukett konvaljer, om konstnären är likgiltig eller inte inför sitt arbete.”

I Paulo Coelho`s roman ” 11 minuter” finns återkommande utdrag ur Marias dagbok;
”Passionen får en människa att sluta äta, sova, arbeta och känna ro. Den skrämmer många, för den river ner allt det gamla på sin väg.
Ingen vill skapa kaos i sin värld. Därför lyckas många människor kontrollera detta hot och kan hålla redan fallfärdiga hus och hem stående. De är de förgångnas ingenjörer.

Andra resonerar precis tvärtom; de ger sig hän utan att tänka efter och hoppas att de i passionen ska finna lösningar på alla sina problem. De lägger hela ansvaret för sin lycka på den andra personen, och hela skulden för sin möjliga olycka. De är alltid euforiska för att något fantastiskt har hänt, eller bedrövade för att något de inte väntade just har raserat allt.

Att hålla passionen på avstånd, eller blint hänge sig åt den – vilket av dessa båda hållningar är minst skadlig ? – Jag vet inte, skriver Maria i sin dagbok.

Varje människa behöver nog ge sig hän, att få utlopp för passionerade känslor. Det är just då som vi kan känna oss riktigt levande. Men om vi bara kan känna oss passionerade i relation till en annan människa, blir det som i Marias dagbok, svårt att veta om det är skadligt eller inte.

Helene Schjerfbeck valde inte de mänskliga relationernas väg, utan skapandets. En ensam kvinna, handikappad, isolerad hemma hos sin mamma i Finland, målar tavlor i början av 1900-talet som jag starkt fascineras av. Hon upplever passion enbart i sitt måleri, och har också förmågan att förmedla denna känsla till oss. Det är stort.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tänker att det nog är bra att hålla passionen levande just med att hålla den på ett visst avstånd men ändå tillräckligt nära för att den ska vara levande. Sen kan den mycket väl upplevas genom någon annan form som för Helene med skapandet.Men visst är det härligt med en passion till en annan människa såvida passionen kan förbli utan krav. Det är underbart.

Sven Teglund sa...

Jag tror att du är något på spåret, både närhet och avstånd. Jag säger som Gunnar Ekelöf;
"varken varken eller eller
men någonting annat!