För några dagar sedan, Luleå +22c. Människorna levde med ett fåfängt hopp om en sommar i förtid.
Nu, Luleå +4c. Kraftiga vindar blåser in från nordväst. Mörka moln drar in med snö och hagel i sitt släptåg. Den vita nederbörden envisas med att ligga kvar på för tidigt gröna gräsmattor en lång stund. På kvällen kryper temperaturen under nollan. Vatten på biltak och fönsterbleck fryser till is.
Tillbaka till långsamheten vid Norrbottenskusten. Våren som fick ett tillfälligt glädjerus har åter kommit till ro. Den skira grönskan får tillfälle att hämta andan. Vi får en chans att stilla oss, stanna upp, vila och bli kvar i det sköna betraktandet.
I Norra Bottenviken ligger drivisen fortfarande tät med en tjocklek upp till 35 cm.
Det är ännu inte läge för sommar vid långsamhetens Norrbottenskust.
Tids nog kommer sommaren även till oss. Även om det går långsamt, som det sig bör här vid Norrbottenskusten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Långsamheten hjälper oss att inte skynda på i livet och som det nu är med vädret får vi dessutom något att längta till, solen och värmen. Längtan och långsamheten hör liksom ihop på nåt sätt.För om det inte går långsamt så finns inget att längta till.
The Ryssbält tapes kan bara instämma i kommentaren.Vädret kan i den meningen vara pedagogisk. Våren är positiv, men samtidigt en orolig och splittrad tid. Då kan det vara bra med en kylig inbromsning.
Skicka en kommentar