Anteckning
Ytterligare ett gränsland nära människan med människan frånvarande, bortsett från skrivaren på brobänken.
Motorljud från E4 och staden, ett helt annat landskap i den relativa närheten.
Denna plats som skrivaren så gärna återvänder tillbaka till befinner sig i vårens födslovåndor.
Isflak flyter i sakta mak mellan brofästena. Sothönsen skränar intensivt i sitt parningsspel. Erland (sädesärlan) som brukar vara min trogne kamrat har fått sällskap av fler som ivrigt flyger omkring i sin jakt efter föda.
Skrivaren betraktar allt detta lågmälda, men samtidigt intensiva uppvaknande. Blir en del av det, berörd av det tillsammans med vårens ännu lågmälda färgspel……..
(lite senare) Ljudintensiteten höjs. Brunskärrhöken visar sig. Solen bryter igen. Den kyliga brisen leker i min nacke. Rödvingen börjar sitt spel medan videsparven upphör med sitt.
Ett pågående vara att vara närvarande i…
Fåglar i mitt sällskap:
Bofink, taltrast, koltrast, talgoxe, björktrast, storspov, blåmes, fiskmås, rödhake, talltita, skrattmås, grönsiska, sothöna, kanadagås, grågås, knipa, kricka, trana, sädesärla, videsparv, rödvingetrast, fiskgjuse, brun kärrhök, ringduva, gräsand, tofsvipa, havstrut, kråka, skogssnäppa + rådjur och nässelfjärilar i mängd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Apropå tidigare hymn till skatans lov--i Ditt,som du kallar gränsland,tycks det inte finnas några skator---?
Vi är tre skrivare i denna blogg. Din obseration är dock riktig. "Bron" är ett gränsland, men de mänskliga aktiviterna gör sig mer påminda i form av ljud än fysisk närvaro. Frånvaron av denna närvaro gör att skatan söker sig till andra platser.
Skicka en kommentar