Jag har alltid gillat björkar.
Kontrasterna mellan det vita nävret och de mörka fläckarna. Det skira, ljusa och släta hos ungbjörken och de mörka sprickorna och fårorna hos den gamla björken.
Påminner om människors hud i olika åldrar.
Samtidigt är björken trädens motsvarighet till den vackra skatan. Dikotomin finns där, uppdelningen i svart och vitt. Ett liv på gränsen; björkdungen mellan åkern och den riktiga skogen. Ibland föraktad och betraktad som sly som brutalt sågas ner.
När jag flyttade till Luleå för 20 år sedan, och inte kände någon i staden, blev några björkar på Porsön mina första vänner. Jag stod ofta i dungen och kände en samhörighet till de vita stammarna, och varje björk fick ett eget ansikte och en egen personlighet. De hjälpte mig när det kändes svårt. När jag nu besöker dem ibland, ser jag att de precis som jag, har åldrats. Fläckarna är mörkare och fårorna är djupare. Och lövverket har glesnat och testar fallit till marken.
5 kommentarer:
Åldrandet för både björken och människan sker, men hos människan blir det så påtagligt eftersom samhället bevakar vårt åldrande. Björken har inte såna bekymmer som människan. Björken accepteras också som den är. Kan man srunta i varje liten fåra i huden och små krämpor här och där så blir åldrandet till en ren skönhet för oss människor. Kanske kan björken hjälpa dig även nu om det känns svårt någon gång.
Jo, det är nog så. Björkarna får vara ifred och verkar inte lida av en liten fåra. Vissa björkar blir bara vackrare ju äldre dom blir, precis som vissa människor....
Oj - Du måste ha en svår tid nu, när så många björkar fälls längs gågatan.
Kan du känna samma sak för lindar?
Skämt åsido. Träd är vackra, imponerande, tidlösa, förgängliga. Och de behövs för den inre friden. Inget tvivel om det.
Jo jag kan nog känna nåt liknade för lindar, men inte går de upp mot björkar....
Håller med dig att träd är viktiga för oss. Har du stått nära en stor tall och känt kraften ?
Luleå är en kall stad. En kall stad som inte bjuder in nya människor. Men är det inte lite det som man gillar med Luleå (och Norrbotten)? Att de inte säljer ut, flirtar, och välkomnar med öppna armar.
Vill du flytta hit? -Visst, jag bryr mig inte.
Ärligheten kommer överleva hjärtligheten.
Karl Fabricius (23 år) har gått över från Luleå Hockey till Frölunda. Göteborgarna gillar hans "kämparglöd" och hälsar honom "välkommen". Hurtiga, glada djävlar.
Skicka en kommentar