Att tapetsera om

I många olika skeden i livet så är det inte så jävla roligt.
När barnen är små så blir man både uttröttad och utfattig. Sen växer dom upp och blir tonåringar. Och då blir man också både uttröttad och utfattig….

Sedan när man själv hämtat sig en aning och blivit 50 år, ja då plötsligt flyttar barnen hemifrån (ivarjefall känns det plötsligt även om det tagit minst 20 år….)
Plötsligt blir ”man” lämnad med sin fru. Och det är ju inte så jävla roligt.
Jag menar, kärleken är kanske inte lika intensiv nu efter 25 år, som den var när hela det här familjeprojektet drog igång.

Trots en sån här svår situation bör man ändå inte gå med i Sveriges största förening, ”Grämklubben”. Det är helt enkelt meningslöst att sitta och gräma sig över tiderna som flytt och sitta och grubbla över varför det gick som det gick.
Istället gäller det att vara lösningsfokuserad. Det bästa man kan göra är att skaffa sig något nytt gemensam projekt, något som än en gång kan få en att glömma livets trivialiteter.

Många skaffar en hund. Och så sitter man plötsligt där lika bunden och låst som man en gång var när barnen var små. Man får inte ens sova på mornarna längre !
Så att skaffa hund kanske är roligt de första veckorna, men i längden är det inte så jävla roligt.

Ett annat populärt alternativ är att helt enkelt byta ut frun, mot en ny, fräschare variant.
Men eftersom förälskelseperioderna blir kortare och kortare ju äldre man blir, så tar det inte så lång tid förrän vardagen inträder igen. Och då är det inte så jävla roligt längre.

Men det finns ett sätt som kan ge en livsgnistan tillbaka och få en att känna att livet är värt att leva; nämligen att tapetsera om.
Att tapetsera om är ett helt suveränt recept mot medelålderns livskriser.
Det finns alltid något rum att ta till i huset. Nya tapeter är helt oslagbart och de håller i flera år. Finns det något mer romantiskt än att se ett medelålders par som tillsammans bär stora pärmar från Boro ?

Själva arbetsprocessen börjar med att riva ner allt gammal och löst. Det är rätt jobbigt när det är flera lager tapeter. Samtidigt kan underarbetet bli en rent terapeutiskt process, varje lager för en längre och längre tillbaka i tiden, som en slags arkeologisk utgrävning av familjens historia. Vita strukturtapeter avlöses av ljusblå barntapeter, för att slutligen hamna i gröna medaljongtapeter från 70-talet. Familjens historia rivs ner och packas i svarta plastsäckar och lämnas till brännbart.

När rummet är färdigtapetserat och möblerna tillbakaställda, då är det jävligt roligt.
Som en Ny Start för Sverige.
Det är inte så dumt med livet ändå, huvudsaken att man gör något vettigt av det.