Sista viktiga stoppet på minnenas och återseendets resa, min fars dödsplats.
Den 16 juni 1969 slutade han sina dagar efter att ha voltat med saaben strax utanför Helgum. Jag och min syster var med på min fars aldrig avslutade färd mot sommarhuset i Kasker, Lappland.
16 juni 1969. Jag var då 9 år, med ett barns bild av världen. Bildminnena från Hegum är klara. Jag minns bilresan innan kraschen, kraschen och mycket av det som hände efteråt – min syster gråtande i ett dike och min far illa lemlästad strax intill.
Denna dag ändrade livet riktning och det lilla barnet blev lite vuxnare.
Vår resa går på svårorienterade och grusiga vägar från Höga kusten. Det ska inte vara lätt att närma sig platsen.
Vi kommer till Helgumbygden, en vacker odlingsbyggd mellan berg och sjö. Jag söker platsen. Bildminnena är klara, men nästan 40 år har gått. Efter ett tag tror jag mig ha funnit platsen som kom att ändra min historia. Plötsligt vräker regnet ner. Jag får en stund stilla mig i bilen. Naturen bjuder därefter en annan friskhet och pånyttfödelse.
Det fanns ett före och nu ett efter. Ett viktigt återseende. Historien går vidare och fortsätter att skrivas….
Andra bloggar om: Resor
3 kommentarer:
Är uppvuxen på platsen där den tragiska olyckan hände. Minns det som igår. Tänker fortfarande på händelsen och framförallt hur det gick för barnen. Jag tyckte så synd om er. Jag var då 20 år och bor idag i Kalix
Hej Anders!
Jag vet inte för hur länge sedan du kommenterat detta. Av en händelse får jag se din kommentar i vår sedan länge avslutade blogg. Jag återfinns numera med bloggen Nordlig utpost och bor i Luleå.
Tycker att det är helt fantastiskt att läsare och en tragisk händelse hittar varandra efter så många år. Om du läser detta vore det kul om du vill berätta mer vad du såg och vad du kommer ihåg.
Än en gång, tack för din kommentar!
Johan
Hej Johan
Hör av dig på telefon 0706460501
Anders
Skicka en kommentar