Ännu ett kretslopp sluts.
Årets sista vandring till Ganjaureudden är inte helt olik den första.
Lik, men ändå olik
Sjön ligger blank, då som nu.
Skogen nästan tyst, då som nu
Skrivarens lågmälda eufori är stor, då som nu
Men, naturen talar ett annat språk. Då släppte den sista isen och snön myrarna
Nu, efter nattens minusgrader går stövlarna igenom en tunn ishinna över myrgölarna
Naturens klinga är skarp och uppfodrande denna dag
Korpens tilltal bakom berget och talltitan i träden intill
I euforin finns ett mollackord
Det är dags att säga adjö
Platsen ska snart stillas, förstelnas i väntan på återfödelsen
Jag hoppas att få vara med….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar